Den sanna sagan om Skuggan. Del 1

Det var veckan efter påsk 2005 och det var hektiska dagar på mitt jobb. På tisdagen den 29 mars höll SKTF sitt årsmöte, vid vilket jag avgick som ordförande och lämnade samtliga mina fackliga uppdrag. Beslutet att avgå hade jag fattat en dryg månad tidigare och det kändes både tråkigt och skönt. Natten till tisdagen hade jag det dock allt annat än skönt. Jag vaknade vid 4-tiden av att jag hade rejält ont i magens högra sida. Först misstänkte jag att jag kanske drabbats av blindtarmsinflammation men smärtan gav med sig och jag åkte till jobbet. Under dagen var magen öm men jag hade inte ont, kände mig dock lite medtagen.

Natten till onsdagen den 30 mars hände samma sak, jag vaknade och hade superont i magen. Smärtan liknade ingen annan jag känt i mitt liv och jag blev förstås orolig. På dagen mådde jag OK, fick ingen smärtattack men jag var trött. Tanken slog mig att jag faktiskt kunde vara gravid. Jag hade inte "gått över tiden" så jag hade egentligen inga skäl att misstänka graviditet men för att utesluta en av alla möjliga anledningar till smärtan bestämde jag mig för att under helgen köpa ett graviditetstest.

Natten till torsdagen den 31 mars fick jag åter en kraftig smärtattack, jag hade så ont att jag var tvungen att stiga upp och gå runt. Jag åkte till jobbet men när jag under förmiddagen fick den första attacken av smärta på dagtid och dessutom började känna mig lite febrig ringde jag vårdcentralen. Vid 14-tiden fick jag träffa en läkare som undersökte mig. Jag fick lämna blod- och urinprov och läkaren berättade att ett graviditetstest skulle tas eftersom jag ju kunde vara gravid, även om hans undersökning av mig inte pekade på det. Vad mina smärtor och feber berodde på hade läkaren ingen förklaring på. Efter provtagningen fick jag komma in på läkarens kontor. Hade hade provsvaren på sin dataskärm och han berättade att de hittat lite vita blodkroppar i urinen och att jag var gravid. Jag blev verkligen chockad och sa att det inte säkert inte stämde. Då blev läkaren själv osäker på om han tolkade provsvaret på skärmen korrekt och gick iväg och frågade sköterskan som tagit provet. Under de sekunder han var borta hann tusen tankar fara genom mitt febriga huvud. Tänk om jag verkligen var gravid?! Och i så fall, varför hade jag ont och feber? När läkaren kom tillbaka och berättade att jag faktiskt var gravid så ställde jag frågorna till honom. Han fick ett lite bekymrat uttryck och svarade att smärtorna kunde bero på ett utomkvedshavandeskap. Det bästa enligt hans mening var om jag kunde åka till sjukhuset i Halmstad och på deras kvinnoklinik träffa en jourläkare som genom ultraljud kunde konstatera om så var fallet. Någon annan förklaring till smärtorna och febern kunde allmänläkaren på vårdcentralen inte ge mig. Han ringde till Halmstad och förvarnade jourläkaren där om att jag var på väg. Jag reste mig upp på skakiga ben, tog läkaren i hand och lämnade vårdcentralen i ett omtumlat tillstånd. När jag satt mig i bilen ringde jag genast till min dåvarande sambo (nuvarande make:o) och när han svarade kunde jag inte hålla tillbaka tårarna utan mer grät än berättade att jag var gravid men att det kunde vara ett utomkvedshavandeskap och att jag skulle till Halmstad. Jag åkte sedan till jobbet och ringde min pappa för att be honom köra mig till Halmstad eftersom jag var för skakig för att köra själv, jag berättade inte varför jag skulle dit. Min snälla pappa ställde upp som chaufför och jag ringde sedan till min vän M för att berätta att jag inte kunde gå på tjejmiddagen som vi planerat till kvällen (jag var ju faktiskt sjuk med feber) och därefter ringde jag kommunchefen för att ställa in en förhandling som var inbokad på eftermiddagen. Med de viktiga samtalen avklarade lämnade jag jobbet och åkte hem till mina föräldrar.