Det slår mig ibland hur stort det är att få barn, vilket under jag har fått vara med om. Tänk, jag har varit med om att skapa en ny människa. En riktig liten egen person som kan skratta och gråta och som utvecklas varje dag framför mina ögon. Dagarna med en bebis är fantastiska, jag känner mig så nära livets allra heligaste (nu börjar jag bli flummig..) och när Hugo ser mig i ögonen och fyrar av sitt allra bredaste leende och piper av skratt är det nära till tårarna. Hjälp, vad kär jag är!!!
(Alltså kan man vara kär i två personer samtidigt;o)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar