Den sanna sagan om Skuggan. Del 1

Det var veckan efter påsk 2005 och det var hektiska dagar på mitt jobb. På tisdagen den 29 mars höll SKTF sitt årsmöte, vid vilket jag avgick som ordförande och lämnade samtliga mina fackliga uppdrag. Beslutet att avgå hade jag fattat en dryg månad tidigare och det kändes både tråkigt och skönt. Natten till tisdagen hade jag det dock allt annat än skönt. Jag vaknade vid 4-tiden av att jag hade rejält ont i magens högra sida. Först misstänkte jag att jag kanske drabbats av blindtarmsinflammation men smärtan gav med sig och jag åkte till jobbet. Under dagen var magen öm men jag hade inte ont, kände mig dock lite medtagen.

Natten till onsdagen den 30 mars hände samma sak, jag vaknade och hade superont i magen. Smärtan liknade ingen annan jag känt i mitt liv och jag blev förstås orolig. På dagen mådde jag OK, fick ingen smärtattack men jag var trött. Tanken slog mig att jag faktiskt kunde vara gravid. Jag hade inte "gått över tiden" så jag hade egentligen inga skäl att misstänka graviditet men för att utesluta en av alla möjliga anledningar till smärtan bestämde jag mig för att under helgen köpa ett graviditetstest.

Natten till torsdagen den 31 mars fick jag åter en kraftig smärtattack, jag hade så ont att jag var tvungen att stiga upp och gå runt. Jag åkte till jobbet men när jag under förmiddagen fick den första attacken av smärta på dagtid och dessutom började känna mig lite febrig ringde jag vårdcentralen. Vid 14-tiden fick jag träffa en läkare som undersökte mig. Jag fick lämna blod- och urinprov och läkaren berättade att ett graviditetstest skulle tas eftersom jag ju kunde vara gravid, även om hans undersökning av mig inte pekade på det. Vad mina smärtor och feber berodde på hade läkaren ingen förklaring på. Efter provtagningen fick jag komma in på läkarens kontor. Hade hade provsvaren på sin dataskärm och han berättade att de hittat lite vita blodkroppar i urinen och att jag var gravid. Jag blev verkligen chockad och sa att det inte säkert inte stämde. Då blev läkaren själv osäker på om han tolkade provsvaret på skärmen korrekt och gick iväg och frågade sköterskan som tagit provet. Under de sekunder han var borta hann tusen tankar fara genom mitt febriga huvud. Tänk om jag verkligen var gravid?! Och i så fall, varför hade jag ont och feber? När läkaren kom tillbaka och berättade att jag faktiskt var gravid så ställde jag frågorna till honom. Han fick ett lite bekymrat uttryck och svarade att smärtorna kunde bero på ett utomkvedshavandeskap. Det bästa enligt hans mening var om jag kunde åka till sjukhuset i Halmstad och på deras kvinnoklinik träffa en jourläkare som genom ultraljud kunde konstatera om så var fallet. Någon annan förklaring till smärtorna och febern kunde allmänläkaren på vårdcentralen inte ge mig. Han ringde till Halmstad och förvarnade jourläkaren där om att jag var på väg. Jag reste mig upp på skakiga ben, tog läkaren i hand och lämnade vårdcentralen i ett omtumlat tillstånd. När jag satt mig i bilen ringde jag genast till min dåvarande sambo (nuvarande make:o) och när han svarade kunde jag inte hålla tillbaka tårarna utan mer grät än berättade att jag var gravid men att det kunde vara ett utomkvedshavandeskap och att jag skulle till Halmstad. Jag åkte sedan till jobbet och ringde min pappa för att be honom köra mig till Halmstad eftersom jag var för skakig för att köra själv, jag berättade inte varför jag skulle dit. Min snälla pappa ställde upp som chaufför och jag ringde sedan till min vän M för att berätta att jag inte kunde gå på tjejmiddagen som vi planerat till kvällen (jag var ju faktiskt sjuk med feber) och därefter ringde jag kommunchefen för att ställa in en förhandling som var inbokad på eftermiddagen. Med de viktiga samtalen avklarade lämnade jag jobbet och åkte hem till mina föräldrar.

En nyhet i mitt ordförråd

-Saglar Hugo mycket?
Den frågan fick jag av en annan mamma idag på babysången. Jag kände mig som ett levande frågetecken och förstod att det måste vara ett skånskt uttryck som jag inte hört tidigare. Jag fann mig dock snabbt och förstod av hennes blick på Hugos lilla haklapp att hon undrade om han dreglar mycket:o) Jag kunde svara ja på frågan med tillägget att han dessutom kräker jättemycket....Roligt att lära sig ett ord till på mitt nya hemspråk, skämtar bara! Skånska blir aldrig mitt språk men det är förstås bra att veta vad befolkningen i skåneland pratar om:o)

Sommartider hej hej!

Nja, så mycket sommar är det inte precis (trots omställningen av klockan), idag mulet och regnigt men det går åt både ljusare och varmare tider och det känns skönt. En av fördelarna med att få barn på vintern är att bebisen hunnit växa till sig en del när våren och sommaren kommer och en större bebis är lättare att ta med sig än en nyfödd och har dessutom ett större eget utbyte av att bli medsläpad på äventyr. Inte för att jag och Hugo har stora planer men ändå, det är enklare att vara bortrest och nu i vår kommer det bli en del resor till såväl mormor som farmor. Redan i morgon bär det av mot mina gamla hemtrakter, vi har blivit inbjudna till en återträff med de mammor och pappor som jag och maken gick på föräldrautbildning med, den första utbildningen alltså:o) När jag flyttade till Helsingborg på heltid så kom vi med i en föräldragrupp här nere också. Det ska bli kul att träffa gruppen igen och få höra hur de har det. Alltid roligt att träffa andra bebisar och kunna jämföra och konstatera att Hugo som vanligt är sötast:o)

Gräsligt!

Finns inget annat ord för huset som jag och maken tittade på igår. Det var byggt 1974 och det var inte mycket som hänt i huset vad gäller tapeter och golv sedan dess. Flera av sovrummen och ett stort allrum hade heltäckningsmatta i original, och vi vet väl alla att på 70-talet var brunt och orange innefärger.....en chockartad upplevelse! Badrummet på övervåningen hade dessutom ett golv med orange färg och toalettstol samt handfat i en äcklig grön nyans, usch! Jag förstår inte hur säljarna tänkt som inte fixat mer i huset, de måste verkligen gilla 70-talet:o) Tapeterna var minst lika hemska, mörka och stormönstrade. I köket var det mörkrött(!) kakel ovanför diskbänken och väggarna hade de målat i något som mest kan liknas vid neongult. Vi kommer inte lägga något bud kom jag och maken ganska omgående fram till:o) Villajakten går vidare!

Lite bilder

Jag har haft problem med att lägga ut bilder några dagar men det tar jag igen nu och visar dels bilden på Hugo som publicerades i Helsingborgs Dagblad i tisdags samt en hel del av mina senaste fynd på Tradera. Nu har jag förresten sålt en del saker själv, både kläder, böcker, TV-spel och DVD-filmer. Roligt men det är jobbigare att vara säljare och behöva hålla reda på betalningar och göra/skicka paket:o)


Skuggan 10 veckor gammal, han blir mer och mer lik sin pappa (och sin farbror med för den delen:o)


Ett sommarset i storlek 68 för 20 kr.


Denna tröja är helt ny, fick den för 5 kr!


En tröja i nyskick för 11 kr. Storlek 80


Fin sommardress i storlek 68 för 1 kr!


Byxa och tröja för 5 kr! Storlek 68


Sandaler till sommaren, 9 kr!


Jag vet, jag skulle inte köpa fler plagg i storlek 62 men denna tröja kunde jag inte motstå:o) 5 kr!


En snuttefilt med nalle, nu får Hugo något att bita i:o) 50 kr (helt ny)


Helt ny tröja, stl 74. 19 kr


Oanvänt sommarset i stl 68. 1 kr!

Hela gänget på besök

Idag kom alla mina arbetskamrater på besök, de inkluderade en träff med mig i sin studiedag:o) Jag hade sett fram emot att träffa dem alla igen, jag tycker så mycket om dem allihop och de känns verkligen som en extra familj. När vi alla var samlade passade vi på att avtacka min chef som arbetade sin sista dag. I april börjar hon på sin nya chefstjänst i en kommun utanför Stockholm och jag önskar henne all lycka till samtidigt som jag kommer sakna henne. Livet går vidare och vi möter ständigt nya utmaningar, det är så det ska vara även om vi människor är vanedjur och ofta har svårt för förändringar.

I morgon är det babysång igen!

HD

Idag, exakt på dagen fyra veckor sedan jag och Hugo var och fick honom fotograferad, kom han äntligen med bland Helsingborgs Dagblads babybilder. Sök på Hugo i sökrutan så får ni se honom:o) Jag hade valt en annan av de bilder som togs om jag varit ansvarig för publiceringen men Hugo var förstås supergullig på alla kort.

Schlaget är över

Förutom Hugos dop var förstås helgens höjdpunkt schlagerfestivalen i lördags kväll. Om ni frågar mig om rätt låt vann så svarar jag ja. Enligt mig ska schlagers vara på svenska och i årets startfält gillade jag Linda Bengtzing, Magnus Carlsson och Carola bäst. Linda och Magnus (hjälp vad han sjunger bra) hade aldrig med toppstriden att göra och när det stod mellan BWO, Andreas Johnson(vilket fint efternamn han har förresten) och Carola var det inget snack om vilken låt jag hejade på. Carola var min första idol, när hon vann 1983 med Främling var jag 4 år och även om jag inte gillar henne nu som jag gjorde då så måste jag erkänna att hon är en artist som alltid gör sitt yttersta och ger allt. Synd bara att hennes röst inte höll riktigt i Globen. En låt jag saknade i Globen var Patrik Isakssons bidrag "Faller du så faller jag", det är en låt som växer och jag kommer lyssna på den ofta. Sitter förresten och lyssnar på CD:n med årets alla 32 bidrag. De två sista deltävlingarna hade de klart bästa startfälten. Jag längtar redan till nästa år när schlaget börjar om igen!

Dagen D

Så blev det då äntligen söndag den 19:e mars 2006 och Hugo skulle döpas i Kropps kyrka kl.11.00. Dopklänningen var struken, mina kläder var jag riktigt nöjd med och maken hade lyckats knyta slipsen..vad kunde gå fel? Inget! Allt gick superbra och dopet kommer vara ett av mitt livs finaste ögonblick, de börjar bli några stycken nu de där speciella stunderna av berusande lycka. Hugo lyckades iofs kräka lite på både sig själv och mig innan vi gick in i kyrkan men vad gjorde det. När vi väl kommit in i kyrkan och första psalmen skulle sjungas blev Hugo först vettskrämd av den dånande orgelmusiken men han lugnade sig och sedan kom det inte ett ljud från honom under resten av tiden. Han somnade till i sin farmors trygga famn och vaknade till lagom till att dopceremonin skulle äga rum (efter kollekten ni vet:o) och sedan låg han lugnt vaken i prästens händer och lät henne hållas med vattnet. Jag var så stolt (och lättad) över att Hugo höll sig lugn. Det var en hel del folk i kyrkan,vilket det inte brukar vara, men igår hade de besök av Klippans pensionärsförening så 50 tanter och några äldre herrar blev extra vittnen till Hugos troligtvis både första och sista offentliga framträdande i klänning:o) Jag måste också erkänna att prästen gjorde ett mycket fint jobb igår, hon var mycket bättre än jag trott och jag tror att hon behövde sin högmässo-outfit för att bli trygg i sin roll. Jag ska skriva och tacka henne lite extra.


Det togs bättre bilder på Hugo igår men inte med min kamera:o) Får se om jag kan lägga ut fler bilder från dopet så småningom.

Till dopet

Jag hittade en beskrivning av små bebiströjor vikta av servetter i ett nummer av tidskriften Föräldrar & Barn. De tipsade om att vika dem till dopkalas och det är precis vad jag gjort. Efter att bilden nedan togs har jag skrivit dit dopdatumet på tröjorna, tanken är att gästerna ska få med sig ett litet minne hem. Tröjorna blev riktigt söta och inte var det särskilt svårt heller och då har jag ändå tummen mitt i handen:o)

Fredag igen

Veckorna går i ett rasande tempo! Nu är det fredag igen och jag som knappt hunnit fatta att veckan börjat:o) Måste berätta om mötet med prästen igår. Hon var trevlig och så men hon hade inte riktigt den självsäkra och trygga utstrålning som jag upplevt hos präster jag mött tidigare, dessutom var hon lite svårpratad. Jag blev också lite förnärmad när hon verkade utgå ifrån att vi aldrig satt vår fot i en kyrka eller närvarat vid en gudstjänst tidigare. Hon förklarade bl.a. att dopet skulle ske efter att kollekten tagits upp och att kollekt var när pengar samlades upp från församlingen när de satt i bänkarna...nähä! Då blev jag tvungen att berätta att min mamma faktiskt hoppar in som kyrkvärd ibland och att pappa kommit in i kyrkofullmäktige (på ett bananskal men ändå) så viss kyrklighet har jag faktiskt i bagaget:o) Trist när Svenska kyrkans präster antar att ingen längre vill döpa sina barn av religiösa skäl utan att det bara görs för traditionens skull.

Tungviktskungen

Hugo växer så det knakar, det fick jag bevisat idag på BVC. Det var dags att åter väga och mäta honom och idag stannade vågen på 6535 g och tumstocken visade 63 cm. Hugo är STOR! Det känns extra bra att han gått upp så fint i vikt under den senaste månaden eftersom jag tycker att han kräkt en hel del. Uppenbarligen kräker han inte för mycket, hans kropp får vad den behöver och det är ju huvudsaken. Att det sedan är trist med allt kräkande är faktiskt bara ett i-landsproblem:o) Idag var det också dags för Hugo att få sin första vaccinationsspruta mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och något som heter Hemophilus influenzae typ B(låter hemskt att drabbas av). Han satt i mitt knä och när sköterskan stack honom i det vänstra låret skrek han till men tystnade när hon drog ut nålen. Han var superduktig! Om två månader får han nästa spruta, tänk vad de små utsätts för ändå. Strax ska vi iväg till kyrkan och träffa prästen som ska döpa Hugo på söndag. Vi har förresten fått en annan präst än vad som först var bestämt. Den första prästen visade sig nämligen vara höggravid och jobbar inte heltid längre och när hon blev sjuk hann hon inte förbereda den gudstjänsten då dopet kommer äga rum. Lite synd, hade varit småkul med en gravid präst som döpte Hugo.


Ännu ett fynd från Tradera. Jag älskar verkligen Anita Jerams barnboksillustrationer!

3 månader

Bra fråga! Hoppas denna bok ger svaret...ett fynd från Tradera:o)

Igår fyllde Hugo tre månader och jag kunde konstatera att hans första kvartal på denna jord gått väldigt fort. Det känns som om han alltid funnits och jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom. Igår var det också dags för efterträff med de mammor som jag gick på föräldrautbildning med. Istället för med magar satt vi nu alla med varsin liten bebis på barnmorskemottagningen på Drottninghög. Fem pojkar och en flicka blev slutresultatet, Hugo var näst äldst och givetvis sötast:o) Det är märkligt men trots att Hugo bara är tre månader kommer jag knappt ihåg hur han var för bara en månad sedan. Hälften av bebisarna jag träffade igår var födda i mitten av januari och alltså två månader gamla men jag tyckte de var pyttesmå. Har Hugo varit så liten? Det måste han ju ha varit men minnet bleknar fort. Det gäller att ta tillvara varje dag och vecka för snart har han ändrat sig igen. Efterträffen gick annars ut på att vi fick berätta lite kort om våra förlossningar och det var intressant att höra hur de andra haft det. Ingen av oss gick över tiden särskilt länge, hon som fick vänta längst väntade bara sex dagar (jag gick över tiden med fem dagar och hur jag hade det de dagarna går att läsa i bloggen under december:o).

Efter efterträffen hade jag och maken tid på Föreningssparbanken för att prata villalån och de kunde faktiskt tänka sig att låna ut pengar till oss. Något hus att köpa har vi inte hittat än men vi letar nu aktivt och det känns bra. För två veckor sedan var vi på en villavisning och i morgon ska vi på en till, blir spännande!

Babysång

I förmiddags kl. 9.30 befann jag och Hugo oss för första gången i församlingsgården där det anordnas babysång varje torsdag. Jag och några till mammor som går i samma föräldragrupp på BVC hade stämt möte där. Allt som allt var det runt 12 mammor med bebisar som dök upp, en pappa var också med. Vi sjöng och dansade i en halvtimme och sedan fikade vi. Det var trevligt som vanligt att träffa andra mammor men Hugo känns fortfarande lite för liten för aktiviteter av detta slag. Han blev nästan lite rädd när alla sjöng och väsnades och efteråt var han väldigt trött. Han somnade i min famn under fikat, vaknade till när vi skulle gå hem vid 11-tiden men somnade igen i vagnen och sover fortfarande(!) när klockan är 13.00. Tycker han borde vara hungrig snart:o) Så visst, Hugo är inte gammal men en bebis där var bara sju veckor! Han hade garanterat inget utbyte av babysången utan sov hela tiden. Jag kommer fortsätta att gå dit på torsdagarna framöver men nästa torsdag ska Hugo vaccineras för första gången så då får vi hoppa över sjungandet.

Förundran

Det slår mig ibland hur stort det är att få barn, vilket under jag har fått vara med om. Tänk, jag har varit med om att skapa en ny människa. En riktig liten egen person som kan skratta och gråta och som utvecklas varje dag framför mina ögon. Dagarna med en bebis är fantastiska, jag känner mig så nära livets allra heligaste (nu börjar jag bli flummig..) och när Hugo ser mig i ögonen och fyrar av sitt allra bredaste leende och piper av skratt är det nära till tårarna. Hjälp, vad kär jag är!!!
(Alltså kan man vara kär i två personer samtidigt;o)

En svensk tiger?

Hugo blev så söt i denna pyjamas som han fick i julklapp av sin farmor. Bilden togs igår morse då Hugo som vanligt vaknade med solsken i blick. Sitt täcke hade han sparkat av sig i sin iver över att möta en ny dag:o) Tyvärr har min önskan om att våren skulle komma denna veckan inte blivit sann. I morse hade vi -15, kallast hittills i vinter (tänk att det är som kallast en vecka in i mars månad, huh!) Nu vid lunchtid skiner solen och i eftermiddag ska jag och Hugo gå en sväng till Väla. Måste köpa kattmat och mjölk.

Snart helg

Snart ska jag och Hugo packa bilen och åka de tretton milen till mina föräldrar. Vi ska tillbringa helgen hos dem och kommer hem på söndag igen. Maken får besök av sin bror så han sitter inte ensam, han har ju dessutom Oscar som troget sällskap:o) Jag passar på att önska mina bloggläsare en riktigt bra helg. Nästa vecka kommer våren (hoppas jag)!!


Kunde inte låta bli att köpa denna bok! 11 kr på Tradera (förstås:o)

Separation

Nej, jag och maken har inte någon fnurra på tråden, rubriken syftar på mig och Hugo:o) På två sätt har han och jag nyligen glidit ifrån varandra. Det ena är att jag inte längre ammar honom. För ett par veckor sedan ville han inte längre, när han var hungrig och jag la honom vid bröstet skrek han och ville inte suga alls. Jag fick ge honom flaskan på en gång. Några dagar innan han vägrade ta bröstet låg han bara några minuter vid varje bröst och när han till slut inte ville alls blev jag inte direkt överraskad men lite ledsen. Jag hade kunnat "småamma" honom hur länge som helst, det var verkligen mysigt. Samtidigt hade jag bestämt att det var upp till Hugo att välja hur länge han ville amma. Svaret blev två månader.
Det andra sättet som vi har separerat på är hur vi sover. I snart två veckor har Hugo sovit i sin spjälsäng som står bredvid min säng, tidigare sov han mellan mig och maken. Att han nu sover i egen säng känns bara bra. Det var inga problem att sova tillsammans men det känns bra att kunna sträcka ut. Hugo fann sig snabbt i att sova ensam och den sista veckan har han lagt sig vid 20-tiden, sovit till ca 04.30 då han velat äta för att sedan vakna "på riktigt" vid 7-tiden. Helt OK för mig:o)

Värdelöst väder

Vad ska jag säga, bilden nedan talar för sig själv. Mängder med snö har under natten åter täckt skåneland och idag blir det ingen promenad, trist!


Vår baksida i morse