Idag när jag hämtade Hugo på dagis följde han med mig hem utan några större protester. Jagade honom ett par varv runt bordet i köket men sedan fick jag klä på honom och vi gick hemåt. Hugo vandrade glatt genom varenda vattenpöl som kom i hans väg och den lycka som speglades i hans lilla ansikte fick mitt hjärta att svämma över av den villkorslösa kärlek man bara kan känna för det barn som kan locka fram såväl det sämsta som det bästa ur en. Älskade Hugo...trotsig och envis och alldeles, alldeles underbar...:o)
2 kommentarer:
Duktig kille:o)
Åh, så härligt! :) Klart att det går bra för Hugo på dagis, han är ju en duktig kille!
Skicka en kommentar