Min sista dag

En ödesmättad rubrik, eller hur? Sista veckan har jag sett fram emot att börja jobba samtidigt som jag mer eller mindre medvetet gjort ett bokslut över mina tre år som hemmamamma. Trots att jag längtat mig lååångt bort från den tristess som ibland uppstått finns det sidor med föräldraledigheten och stunder som jag verkligen kommer sakna och längta tillbaka till. Jag tänker exempelvis på babysången med Hugo på öppna förskolan(när H fortfarande jobbade där), på besöken på landet hos Aa och allt mammaprat, på tiden med min växande Bubbla- det är fantastiskt att vara gravid!, på allt fikande, gungande, tågtittande och pratande med U. Till mina livlinor vill jag rikta ett STORT tack!

I morgon vaknar jag för första gången på över tre år till en arbetsdag och det ska bli superkul att få vara professionell igen:o) Samtidigt, hur mycket jag än jobbar kommer mitt arbete bara vara en bisyssla. Mitt viktigaste jobb är som Hugos och Elliots mamma och det är ett uppdrag jag är mycket stolt över!