14:e februari

Jag vet precis vad jag gjorde på alla hjärtans dag 2004. Det var precis som i år en lördag och jag jobbade. På lånedisken stod en ask med geléhjärtan som besökarna bjöds på och jag är rädd att det åts fler hjärtan än vad det lånades böcker den dagen. En besökare minns jag extra väl. Det var min nye pojkvän som kom och höll mig sällskap och sedan tillbringade vi resten av helgen tillsammans. Vi satt bl.a "barnvakt" åt min lillebror:o) Pojkvännen blev senare min sambo, äkta man och pappa till mina söner. Resan fortsätter!

Färdigkrisat!

Det är egentligen lite småtramsigt men jag blev verkligen superglad när jag blev ombedd att visa legitimation tidigare idag när jag var inne på Systemet. Min 30-årskris känns som ett minne blott:o) Och jo, jag vet att 30 inte är någon ålder bla, bla, bla men det är ingen ungdom heller och det har hänt så mycket i mitt liv de sista fem åren att jag inte riktigt hängt med. Plötsligt var jag 30! Det är nog inte siffran i sig som väcker obehag utan insikten att livet går rasande fort, för fort...och att jag snart (förhoppningsvis) kommer fylla 40. Jag ska njuta av 30-talet!

Andra veckan...

...på mitt nya jobb börjar med att jag tvingas sjukskriva mig. Magsjuk! Väldigt typiskt och trist men vad göra, det är svårt att utföra bibliotekariesysslor från en toalett. Inget skitjobb helt enkelt:o) Förra veckan gick väldigt fort och jag var helt slut på kvällarna. Mycket nytt att ta in och bearbeta och försöka komma ihåg. Tyckte ändå att det gick helt ok, allt hade jag inte hunnit glömma under föräldraledigheten. En dag i taget och om någon månad har de nya rutinerna förhoppningsvis satt sig.

Min första dag

Jag lämnade mina söner på dagis 07.30 och hämtade dem 16.30. Däremellan jobbade jag som bibliotekarie! Vilket vackert ord det är förresten...bibliotekarie:o) Första dagen på nya jobbet blev ungefär som förväntat. Mycket information att ta till sig och ändå många frågor kvar att ställa. Jag kände mig ringrostig efter mina dryga tre år som hemmafru samtidigt som jag kände att mycket satt kvar i fingrarna. I morgon väntar ett intressant personalmöte där den pågående/kommande omorganisationen har utlovats bli mer preciserad. Spännande!

Min sista dag

En ödesmättad rubrik, eller hur? Sista veckan har jag sett fram emot att börja jobba samtidigt som jag mer eller mindre medvetet gjort ett bokslut över mina tre år som hemmamamma. Trots att jag längtat mig lååångt bort från den tristess som ibland uppstått finns det sidor med föräldraledigheten och stunder som jag verkligen kommer sakna och längta tillbaka till. Jag tänker exempelvis på babysången med Hugo på öppna förskolan(när H fortfarande jobbade där), på besöken på landet hos Aa och allt mammaprat, på tiden med min växande Bubbla- det är fantastiskt att vara gravid!, på allt fikande, gungande, tågtittande och pratande med U. Till mina livlinor vill jag rikta ett STORT tack!

I morgon vaknar jag för första gången på över tre år till en arbetsdag och det ska bli superkul att få vara professionell igen:o) Samtidigt, hur mycket jag än jobbar kommer mitt arbete bara vara en bisyssla. Mitt viktigaste jobb är som Hugos och Elliots mamma och det är ett uppdrag jag är mycket stolt över!