Tillökning i familjen

För snart tre veckor sedan flyttade den lejonhuvade kaninen Kajsa in hos oss. Jag vet inte hur gammal hon är på bilden, det var hennes förra ägare som tog den, men hon är sex månader gammal nu (med STOR päls) och jag har lovat henne ett gott hem resten av hennes liv. Hennes tidigare ägare tröttnade på henne efter några månader och jag hittade henne på Blocket där hon skänktes bort. Hon hade varit en utekanin men efter bara ett par dagar hos oss tyckte jag synd om henne som satt ute ensam i kyla och mörker så en innebur köptes och nu bor hon inomhus med resten av familjen. Hon har varit orädd och lätthanterlig från första dagen och låtit oss klippa loss en del tovor som bildats i hennes teddypäls. Varje dag får hon komma ut och skutta omkring på golven och det gillar hon verkligen! Hon verkar också uppskatta att få sin långa päls borstad- det gäller att förebygga tovor! Nu blir det spännande att se vad Oscar säger om den nya familjemedlemmen...han kommer hem på lördag efter att ha bott hos mina föräldrar sedan början av oktober. Oscars tidigare erfarenheter av kanin är min systers kanin som Oscar var både nyfiken på och lite smått rädd för. Jag hoppas att Kajsa och Oscar blir goda vänner:o)

Gott Nytt År!

God Jul!

Med hus!

Idag köpte jag och maken det dyraste vi någonsin köpt: Ett hus! Om två veckor flyttar vi och det ska bli jätteroligt! Huset ligger i en grannkommun vilket innebär att barnen måste börja på nya förskoleavdelningar men det ska säkert gå bra. I eftermiddag ska jag åka till huset och träffa en målare som ska tapetsera om i våra sovrum och i vardagsrummet. Det ska bli så roligt att välja tapeter!!!

Kung av sand...

Jag kan inte påstå att jag varit något jättestort fan av Michael Jackson. Jag har förvisso tyckt om många av hans låtar men aldrig köpt skivor eller på annat sätt fördjupat mig i hans artisteri. Hans död igår har dock berört mig. Den kom inte som en överraskning, snarare har jag varit övertygad om att han inte skulle bli särskilt gammal men jag önskade honom ett annat öde än det lidande han verkar ha gått igenom. Jag hoppas att hans barn kommer lämnas ifred av medierna och få den barndom som deras pappa aldrig fick...i trygghet långt från rampljuset.

Vi går mot mörkare tider...:o)

3,5

Igår fyllde Hugo tre och ett halvt år. I tre och ett halvt år, typ ett tredjedels decennium, har han funnits i mitt liv och jag vågar lova att hade han inte funnits hade min 30-årskris varit betydligt värre än vad den är....När jag stundtals fördjupar mig i grubblerier om mitt livs mening, om vart jag är på väg och vad jag ska göra räcker det att jag tänker på Hugo (och Elliot) och plötsligt hör jag i mitt huvud några rader ur en sentimental låt av Bryan Adams:

"I would fight for you - I'd lie for you. Walk the wire for you -I'd die for you.
You know it's true, everything I do, I do it for you"....

Nationaldagslägesrapport

Jag: Har inte varit så dålig på att blogga någonsin under min bloggkarriär men så är också våren den tid på året då jag har minst energi. Den lilla jag har ägnas åt jobb och familj. Får hoppas att sommaren blir bättre.
Hugo: Pratar VÄLDIGT mycket nu och kan uttrycka det mesta, på gott och ont:o)
Elliot: Pratar mer och mer. Visar en stark vilja och har enligt förskolepersonalen "gett envisheten ett nytt ansikte". Ett extremt gulligt ansikte vill jag tillägga:o)
Maken: Nationaldag med fotbollslandskamp inklusive VM-kvalmatch mot Danmark. Maken myser!
Oscar: Vad kan jag säga...han är min konstant i en tid av förändring. Min prozac i det pillerfria samhället.

Sköna maj välkommen!

Vintern rasade ut för länge sedan i Skåneland och det känns mer som sommar än vår. Grönskan riktigt slår emot en! Måste dock erkänna att jag hoppas på lite mer normalt vårväder snart. När vädret är vackert har de flesta annat för sig att besöka bibliotek och det blir så tråååkigt att jobba där då:o)

Imorgon ska jag och två goda väninnor rå om varandra. Vi inleder med varsin spabehandling i Tylösand på morgonen och sedan väntar lunch i Halmstad. Ett bra tag sedan vi träffades alla tre och det ska verkligen bli roligt!

Plockepinnpromenader

Utanför entrén till vår bostadsrätt har det under enaste tiden samlats en hög med pinnar av varierande storlekar. Det har visat sig vara omöjligt att gå en runda med barnen utan att framför allt Hugo MÅSTE plocka pinnar och ta med sig hem. Eftersom pinnarna inte får följa med in i vårt hem har högen framför entrén vuxit undan för undan...Igår när vi kom hem efter jobb och dagis upptäckte vi till vår förvåning att pinndepån var borta! Bostadsrättsföreningens vaktmästare hade uppenbarligen tröttnat på pinninstallationen, kanske börjat frukta ett nytt Nimis? I vilket fall som helst, när jag ser honom nästa gång ska jag tacka! Pinnarna är borta och mitt samvete är rent:o)

Jag är kär...

...i en ängel
Han ser rakt igenom mig
och det verkar som solen aldrig når
längre än dit min Elliot går...

Jag har modifierat Håkan Hellströms vackra text en aning. Jag och Elliot gillar båda två låten "Kär i en ängel" från Hellströms senaste skiva och har ofta dansat cheek to cheek till den i köket. Underbara unge!

10 stämplar till!

I kväll tog jag med mig Oscar till veterinären. Det var dags var den (v)årliga vaccinationen och hälsokollen. I morgon fyller Oscar 10 år och räknas sedan flera år tillbaka som en senior. Än har inga ålderskrämpor gett sig tillkänna och veterinären konstaterade också att han är en frisk och välmående katt. Jag höll med henne medan Oscar blängde surt från sin transportbur och såg allt annat än välmående ut...Dagens stämpel i vaccinationskortet blev den sista- i det kortet! Nu hoppas jag att Oscar får fortsätta sitt seniorliv i ytterligare många goda år och att vi fyller ett vaccinationskort till:o)

Glad påsk!

Myspace Easter Comments & Graphics

Vår igen

Tänk, den kommer varje år och trots det verkar det som om den ständigt överraskar oss. Våren alltså:o) Härligt är det med de längre och varmare dagarna och med vårblommorna som kikar fram. Bara några dagar till påskhelgen, den ser jag fram emot!

Min bihåleinflammation hoppas jag nu är borta för alltid. Jag föder hellre ett tredje barn än råkar ut för de smärtorna som i attacker plågade mitt vänstra öga i nära två veckors tid. Usch!

Lägesrapport längs vägen

Jag: Har plågats av återkommande smärtor runt/i mitt vänstra öga sedan tisdagen i förra veckan. Snillen (inklusive undertecknad) har spekulerat om orsaken och igår fick jag tid på min vårdcentral. Diagnosen blev bihåleinflammation och nu ska jag äta penicillin i tio dagar. Jag har haft ont idag också men inte lika ont som igår, det verkar gå åt rätt håll och nu börjat snart sommartiden, hej hej!!
Hugo: Treårstrotsig så det står härliga till och imponerar på förskolepersonalen med sitt ordförråd. De misstänker att vi läser mycket böcker för honom. Ingen vild gissning precis:o)
Elliot: Har blivit så stor sedan han började förskolan. Han imponerar på förskolepersonalen genom att lägga pussel tänkta för barn betydligt äldre än honom själv. Han hoppade över knoppusselstadiet och gick direkt på rampussel med 12-20 bitar. Han är så koncentrerad när han vrider och vänder på bitarna tills de hamnar på rätt plats. Jag beundrar hans tålamod!
Maken: Har sedan början av mars tränat på gym tre gånger i veckan. Duktigt! Nästa steg får bli att sälja hemmagymmet innan det försvinner under allt damm....
Oscar: Känner sig kanske redo för en seniorkontroll? Nästa vecka ska jag på en föreläsning på djursjukhuset om den åldrande katten. Oscar närmar sig 10-årsdagen nu och varför inte uppvakta honom med ett veterinärbesök?

Tack, tack, tack!

Igår kväll befann jag mig tillsammans med mina tidigare kollegor på denna restaurang och vi hade en riktigt fin kväll tillsammans. Innan jag kom dit för att bli avtackad var jag rädd att jag skulle ha svårt att hålla tårarna borta under kvällen men trots att jag saknat dem och kommer sakna dem även i fortsättningen är jag framför allt oändligt tacksam och glad över att ha fått jobba med så fantastiska människor!

Mina biblioteksvänner! Ni finns i mitt hjärta och jag hoppas att vi ses snart igen!

Såg ni mig?!

Hjälp, vilken underbar kväll jag hade igår i Malmö arena när melodifestivalens fjärde och sista deltävling ägde rum där. 12 000 i publiken och det var fullt ös! Såg ni mig förresten? Jag viftade med en lila ballong:o) Lila var även Petra Medes klänning igår, tänk att hon visste att det är min favoritfärg....

14:e februari

Jag vet precis vad jag gjorde på alla hjärtans dag 2004. Det var precis som i år en lördag och jag jobbade. På lånedisken stod en ask med geléhjärtan som besökarna bjöds på och jag är rädd att det åts fler hjärtan än vad det lånades böcker den dagen. En besökare minns jag extra väl. Det var min nye pojkvän som kom och höll mig sällskap och sedan tillbringade vi resten av helgen tillsammans. Vi satt bl.a "barnvakt" åt min lillebror:o) Pojkvännen blev senare min sambo, äkta man och pappa till mina söner. Resan fortsätter!

Färdigkrisat!

Det är egentligen lite småtramsigt men jag blev verkligen superglad när jag blev ombedd att visa legitimation tidigare idag när jag var inne på Systemet. Min 30-årskris känns som ett minne blott:o) Och jo, jag vet att 30 inte är någon ålder bla, bla, bla men det är ingen ungdom heller och det har hänt så mycket i mitt liv de sista fem åren att jag inte riktigt hängt med. Plötsligt var jag 30! Det är nog inte siffran i sig som väcker obehag utan insikten att livet går rasande fort, för fort...och att jag snart (förhoppningsvis) kommer fylla 40. Jag ska njuta av 30-talet!

Andra veckan...

...på mitt nya jobb börjar med att jag tvingas sjukskriva mig. Magsjuk! Väldigt typiskt och trist men vad göra, det är svårt att utföra bibliotekariesysslor från en toalett. Inget skitjobb helt enkelt:o) Förra veckan gick väldigt fort och jag var helt slut på kvällarna. Mycket nytt att ta in och bearbeta och försöka komma ihåg. Tyckte ändå att det gick helt ok, allt hade jag inte hunnit glömma under föräldraledigheten. En dag i taget och om någon månad har de nya rutinerna förhoppningsvis satt sig.

Min första dag

Jag lämnade mina söner på dagis 07.30 och hämtade dem 16.30. Däremellan jobbade jag som bibliotekarie! Vilket vackert ord det är förresten...bibliotekarie:o) Första dagen på nya jobbet blev ungefär som förväntat. Mycket information att ta till sig och ändå många frågor kvar att ställa. Jag kände mig ringrostig efter mina dryga tre år som hemmafru samtidigt som jag kände att mycket satt kvar i fingrarna. I morgon väntar ett intressant personalmöte där den pågående/kommande omorganisationen har utlovats bli mer preciserad. Spännande!

Min sista dag

En ödesmättad rubrik, eller hur? Sista veckan har jag sett fram emot att börja jobba samtidigt som jag mer eller mindre medvetet gjort ett bokslut över mina tre år som hemmamamma. Trots att jag längtat mig lååångt bort från den tristess som ibland uppstått finns det sidor med föräldraledigheten och stunder som jag verkligen kommer sakna och längta tillbaka till. Jag tänker exempelvis på babysången med Hugo på öppna förskolan(när H fortfarande jobbade där), på besöken på landet hos Aa och allt mammaprat, på tiden med min växande Bubbla- det är fantastiskt att vara gravid!, på allt fikande, gungande, tågtittande och pratande med U. Till mina livlinor vill jag rikta ett STORT tack!

I morgon vaknar jag för första gången på över tre år till en arbetsdag och det ska bli superkul att få vara professionell igen:o) Samtidigt, hur mycket jag än jobbar kommer mitt arbete bara vara en bisyssla. Mitt viktigaste jobb är som Hugos och Elliots mamma och det är ett uppdrag jag är mycket stolt över!

So what?

En låt som snurrat en del på min köksradio på sistone är Pink's låt "So what". Mina söner gillar också musik och brukar dansa när de hör en låt med lite tempo och när jag spelade Pink i morse märkte jag att Hugo kunde sjunga med i låttexten! Det lät så gulligt och kom som en total överraskning. Bäst att tänka på vilka texter han får lyssna på i fortsättningen....:o)


Kattityd, Oscar?

Syskonnärhet

Igår strax efter 11 ringde en vän och medan vi pratade somnade Hugo i en fåtölj i vardagsrummet. Det såg inte alls särskilt bekvämt ut men är man trött så är man:o) Elliot var vaken och kröp upp och satte sig innanför Hugo, som fortsatte att sova, och snart slocknade även Elliot. De var så söta där de låg tillsammans och jag kunde inte låta bli att fotografera dem och samtidigt få några tårar i ögonen. Det märks hur mycket de älskar varandra!

Bite me!

Nej, jag är övertygad om att Elliot inte bad om att bli biten men det är precis vad han blev igår. När jag hämtade honom på dagis var hans högra kind röd och svullen och bar tydliga tecken på att någon bitit honom rejält. En pojke, tre månader äldre än Elliot, var den skyldige. Elliot hade blivit ledsen, förstås, när det hände men sedan lugnat sig snabbt efter att ha fått sitta i en förskolefrökens knä och när jag kom- två timmar efter incidenten- var han lugn och blev inte "mammesjuk":o) Att barn blir bitna av andra barn på dagis är inte ovanligt men det känns verkligen tråkigt att Elliot skulle råka ut för det under inskolningen när han ska lära sig att lita på en ny miljö och de människor, såväl barn som personal som finns där. Det känns förstås inte heller roligt för mig som mamma att lämna bort min lille kille och få hem honom blåbiten i ansiktet...usch! Men, men..tack och lov är Elliot väldigt trygg och go och det var inga problem att lämna honom på dagis idag. Han vänder andra kinden till...:o)

Mot nytt jobb!

I måndags var jag på en anställningsintervju i en grannkommun och i morse blev jag erbjuden jobbet, vilket jag förstås tackade ja till! Hurra! Jag är så glad! Vi var 78 som sökte och jag fick det- lite stolt är jag allt:o) Det är en tidsbegränsad anställning på sju månader med början i februari. Jag hinner skola in Elliot på dagis och sedan väntar arbetslivet på mig och det ska bli superkul att jobba igen! I drygt tre år har jag varit mamma på heltid, nu väntar nya utmaningar!

18 månader

Idag är det på dagen 18 månader sedan Elliot föddes och han fyller således ett och ett halvt år. Firar gör vi hela veckan genom att påbörja hans inskolning på dagis och den går som förväntat: På räls! Idag lämnade jag honom ensam en stund för första gången. Ungefär 1,5 timme var han kvar med Hugo medan jag för första gången lämnade dagis utan barnvagn- en märklig känsla....förbjuden frihet på något sätt. När jag kom tillbaka visade han tydligt att han ville gå hem, gick fram och drog i sin jacka och gick mot ytterdörren. På vägen hem somnade han i vagnen. Det tar på krafterna att börja ett nytt liv:o)