Dan före dan före...

...dopdan! På söndag är det Elliots tur att döpas och bli medlem i Svenska kyrkan. Det blir i ärlighetens namn skönt att få det överstökat. Jag ser förstås fram emot att träffa min och makens närmsta familj, inte ofta alla är samlade, men det är också ett stort projekt att ordna kalas när man har två små barn. Just nu är jag mest bekymrad över hur det ska gå med dukningen. Jag hade velat duka i god tid på söndag innan dopet på eftermiddagen men jag vet att Hugo inte kommer kunna låta bli att pilla på finporslinet . Jag är långt ifrån "a material girl"...men min kattservis är jag rädd om! Ja, ja...man kan ha större problem i denna värld:o)