Jag måste nästan nypa mig i armen...tänk att jag välsignats med ännu ett välskapt barn. Finns inga ord för hur tacksam jag är. Elliot har under sina tre första dygn varit väldigt lugn och tyst. Inte mycket skrik alls, får han bara vara nära är han mer än nöjd. I morgon ska jag och Elliot träffa en BM som ska väga Elliot och ta PKU-prov på honom. Blir intressant att höra vad han väger, i princip alla bebisar går ner i vikt de första dagarna efter de fötts.
Hugo har behandlat sin lillebror med såväl mjuka händer som hårdhänta. Han är uppenbart svartsjuk på Elliot som är nära mig så mycket och när jag sitter med Elliot i fåtöljen klämmer Hugo sig ner hos mig..tala om att ha famnen full med barn! Det är en stor förändring i Hugos liv att bli storebror och förstås ett faktum som han måste vänja sig vid. Om ett tag kommer ingen av oss i familjen minnas hur livet var utan Elliot, bra att vi har en blogg att kunna gå tillbaka i och läsa:o)
2 kommentarer:
Får hoppas att Hugo vänjer sig bättre än min bror gjorde. Han har nog inte vant sig ens efter 36 år:o)
Åh, så söt han är! Hugo vänjer sig nog snart!
Skicka en kommentar