1 år som bloggare!

Den 31 augusti 2005 startades Skuggans blogg så idag är det 1-årskalas! Tiden går fort och det känns kul att ha en blogg för ett helt år tillbaka i tiden att kunna gå tillbaka och läsa inlägg och kommentarer i. Satt och läste lite av min gamla inlägg nyss och jag funderar över om jag hade gjort något annorlunda då med tanke på att jag nu sitter med facit i hand. Det är svårt att ställa sig en sådan fråga och det mesta hade jag gjort precis likadant och jag kan ärligt erkänna att jag inte skulle vilja göra om det år som nu ligger bakom mig. Den enda stund jag skulle vilja återuppleva var den då Hugo föddes och lades på min mage den 13 december 2005 kl.17:48, den var den bästa i mitt liv.

Redan torsdag idag och Hugos mormor har åkt hem efter några dagar i Skåneland. Vi kommer sakna henne men om några veckor ses vi igen och det ser vi fram emot!

Idag började babysången för teminen och vi och många andra mammor och bebisar/barn var där. Den yngsta bebisen vara bara 16 dagar gammal och jag undrade i mitt stilla sinne varför hans mamma dragit med honom dit, han hade iaf garanterat inget utbyte whatsoever av sångstunden. Det hade Hugo och jag och det är kul att sången kommit igång igen:o)

Ikväll är det dags att gympa loss. Ser fram emot det!

Söndagsöppet

Det har mer eller mindre varenda affär nuförtiden och nu strax efter lunch ska vi bege oss till de shoppingtokiga skåningarnas största tempel: Väla! På inköpslistan står vitaminer och kattmat, kanske hinner smita in på KappAhl också och se om de har något fint till Hugo. Har en kupong som ger 30% i rabatt på valfritt barnplagg och kupongen går ut i morgon.

Annars kommer söndagen den 27 augusti 2006 ägnas åt träning på Friskis och förberedelser inför morgondagen då Hugos mormor äntligen kommer och hälsar på i några dagar. Vi har sett fram emot det lääänge!

Ser ett litet kryp...

...som sedan i torsdags tar sig fram på golvet med en väldans fart! Det bara hände- i onsdags kunde Hugo bara snurra runt åt olika håll när han låg på mage på golvet, han tog sig inga längre sträckor. Det gör han nu! Han drar sig framåt med händerna och skjuter ifrån med högerfoten och han bara älskar det! Världen blir större och större och tänk vilken känsla det måste vara att kunna ta sig dit man själv vill för första gången:o) Hans nya förmåga innebär att Oscars mat- och vattenskål numera befinner sig på Hugosäkert avstånd uppe på diskbänken. Samtliga eluttag är petskyddade och maken kommer snarast att lyfta undan förstärkaren med knappar som Hugo bara älskar att krypa fram och peta på...:o)

"Nej, Hugo...inte pilla där..."

Miss wet t-shirt slår till igen...

Fast vänta nu lite....mrs wet t-shirt ska det ju faktiskt vara:o) Idag kan jag dock inte skylla min våta t-shirt på fuktig väderlek, idag kom vätan inifrån: Jag gympade mig rejält svettig på Friskis&Svettis! Det var riktigt roligt att gympa loss, kanske för att det var lääänge sedan det sist begav sig att jag deltog i organiserad motion. Torsdagkvällar och söndagkvällar är det medelträning i sporthallen där jag bor och Aa, som jag lärt känna genom bvc:s föräldragrupp, och jag kommer gå tillsammans. Extra kul att ha en kompis med, ger lite extra motivation och Aa är supertrevlig!

I morgon har maken fått tid för klippning hos vår "husfrisör", jag klipper mig också hos henne. Hugo ska också bli lite klippt, det blir spännande:o)

Miss wet t-shirt...

Himlen öppnade sig och regnet vräkte ner...tre minuter senare var jag och Hugo äntligen hemma- genomblöta...iaf jag som inte låg skyddad i en vagn. Väl innanför dörren slutade regnet lika tvärt som det började..snacka om "tur" att vi var ute just under de regniga minuterna...Tur var det i vilket fall som helst att den t-shirt jag hade på mig under promenaden inte var tunn och vit:o)

Har annars haft en jättebra dag idag! På eftermiddagen fick jag och Hugo besök av mina goda vän T. Alltid så roligt att träffas, lovade att hälsa på henne i höst och det löftet tänker jag hålla. På förmiddagen besökte vi BVC, det var dags för Hugo att bli mätt och vägd. 71 cm lång och 9455 gram tung är han nu min lille kille:o)

Välkommen Bille!

Vi har fått en ny familjemedlem, maken var och hämtade honom efter jobbet. Nix, ingen ny katt utan en "ny" bil:o) Det var dags för maken att byta bil, hans Golf hade 10 år på nacken och reparationerna har duggat tätt det sista året. Valet föll på en begagnad Ford Focus kombi, den har tre år på nacken (från 2003 alltså) och har gått 3900 mil. Silvermetallic utanpå, precis den "färg" som jag alltid velat ha! Nu får vi bara hoppas att vi och "Bille" kommer trivas tillsammans. Han är rejält kul att köra iaf:o)

Ännu en helg är över

Inte klokt ändå så fort tiden går. Snart är augusti också förbi och hösten står för dörren. Ser fram emot alla promenader med Hugo i vagn som jag kommer gå på. I sommar har det inte blivit mycket promenerande, alldeles för varmt och svettigt. Älskar verkligen de höstdagar som bjuder på hög och klar luft med en sol som värmer lite mer lagom:o)

Igår kväll passade vi Hugos kusiner R och O. Det gick bara bra. Vi tittade på tecknad film, läste lite böcker och sjöng några sånger. Vid 23-tiden blev de hämtade av sina föräldrar som hade haft en trevlig kväll på Fredriksdalsteatern. Kul att kunna ställa upp som barnvakt, vet hur mycket det betyder.

Måndag i morgon. Då kommer det hända grejer!

Förkylt!

Igår kväll började Hugos näsa rinna något förfärligt och han hade svårt att somna. Eller han somnade som vanligt men vaknade ett par timmar senare och kunde inte somna om. Vi gick in till hans rum och gav honom nappen med jämna mellanrum och då blev han tyst och lugn, men bara i några minuter. Till slut tog vi upp honom och han fick ligga en stund på min mage i soffan, vilket slutade med att han kräkte ner mig...en sån tur att jag har vanan inne...:o) Fast han kräker inte alls mycket nu, det är mycket mycket bättre mot hur det var förr. När vi sedan la honom vid 23-tiden befarade vi att han inte skulle kunna sova ordentligt under resten av natten men det gjorde han och vaknade som vanligt vid 5.30-tiden i morse. Näsan har fortsatt att rinna under dagen och hans ögon har varit lite vattniga men han har ingen feber och humöret har varit glatt. Det enda som har fattats honom är aptiten, i alla fall under eftermiddagen/kvällen. Välling går som väl är alltid ner:o) Han har kanske varit lite oroligare än normalt men han håller på att få två tänder i överkäken vilket givetvis också påverkar honom en del. Stackars lille Hugo, näsan rinner och munnen kliar- allt på en gång!

I morgon kommer hans båda kusiner R och O på besök. De är fem respektive tre år gamla och riktiga buskillar. Får se hur många av Hugos leksaker som de lyckas gömma på säkra ställen..:o)

Hamstrar i mitt hjärta

Varje gång jag kommer in i vårt förråd (det händer ungefär en gång om dagen eftersom barnvagnen står där) så får jag syn på min hamsterbur och blir påmind om fyra små varelser som alltid kommer leva kvar i mitt hjärta, mina fyra guldhamstrar: Hamlet (1997-1999) Othello (1999-2001) Kikki (2001-2002) och Sigge (2002-2005).

Hamlet och Kikki liknade bägge hamstern på bilden nedan medan Othello var ljusbeige i pälsen och Sigge var mjölkchokladbrun. De hade olika personligheter, förstås. Hamlet var genomsnäll, lugn och tålig, han var nog den hamster som jag kom närmast eftersom han fick min fulla uppmärksamhet.
Othello fick det svårare eftersom jag bara hunnit ha honom några månader innan Oscar också dök upp i mitt liv. Othello var lite mer nervöst lagd och Oscar gjorde sitt bästa för att skrämma vettet ur honom.
Kikki var min enda hona. Henne köpte jag i Borås när Othello gått bort. Jag var inne i de båda djuraffärerna jag kände till i Borås men ingen av dem hade någon hamster till salu. När jag var på högskolan tittade jag i en telefonkatalog och hittade en djuraffär till, en som dessutom låg strax bakom högskolan. Jag glömmer aldrig den soliga vårdag i april som gick till djuraffären efter en föreläsning. Jag gick dit på vinst och förlust och när jag frågade efter guldshamstrar så visade det sig att de hade en till salu, en hona. Hon hade inte alls den färg som jag tänkt mig(jag ville ha en svart) och hon var dessutom av fel kön (jag ville ha en hane eftersom de ska vara lättare att få tama:o). Men jag var såld- Kikki, som hamstern fick heta vann mitt hjärta och där bor hon än idag. Kikki var extra speciell, hon hade nämligen ingen svans! För er som inte vet hur en hamstersvans ser ut så kan jag upplysa er om att de har en ca 1 cm lång naken, smal svans. Kikki hade dock ingen, antagligen så var hon född utan för inte hade väl ett av hennes syskon bitit av den? Kikki behövde jag aldrig tämja, hon var handtam från början och väldigt tillgiven. Det var som om hon kände på sig att hon var annorlunda och därför blev extra glad över min kärlek. Jag vet att det låter flummigt men den som levt med en hamster förstår:o)
Sigge blev min sista (?) hamster. Han var kanske den sötaste av dem alla, snäll men lite busig också. Sigge var den som levde längst. Hamstrar blir ca 2 år men varken Hamlet, Othello eller Kikki hann uppleva sin andra födelsedag. Sigge föddes i juli 2002 och dog i mars 2005. Han åldrades med behag men den sista tiden var han mest skinn och ben, han såg ut som en riktig liten gammal gubbe, fortfarande söt men väldigt skröplig.

Man ska aldrig säga aldrig, det har livet lärt mig. Det är mycket möjligt att jag blir med hamster igen men först när Hugo är så pass stor att han kan vara med och ta hand om hamstern. Det lär därför dröja:o)

I love fridays!

Låter kanske som ett märkligt uttalande en tisdag men faktum är att fredagarna under hösten kommer bli superbra och jag ville dela med mig av den nyheten redan nu:o) Varför kommer då fredagarna bli så bra? Jo, maken kommer vara föräldraledig varje fredag till Hugo fyller ett år. Det innebär att vi kommer få hela tre dagar tillsammans varje vecka och det blir förstås galet kul...framför allt eftersom jag kommer kunna göra saker på egen hand. Det är underbart att tillbringa tid med Hugo men ibland är det också skönt att få komma iväg och exempelvis handla utan honom. Dessutom kommer det vara enklare för hela familjen att åka och hälsa på släkten, fler dagar att välja bland.

Så, vilken är din favoritdag i veckan?

Bomullsbröllop

Har varit gift i ett år. Har haft mitt nya efternamn i ett år också. Har varit mamma i åtta månader. För ett år sedan var jag varken gift, mamma eller hette som jag gör nu. 2005 förändrade mitt liv på många sätt, många bra sätt! Idag firar jag och maken alltså vår första bröllopsdag, s.k bomullsbröllop. En dag att användas till att sätta guldkant på tillvaron. Jag är precis lika kär i maken som för ett år sedan och bara det faktum att han är min för evigt är guldkant nog på tillvaron:o)

Oj, höll på att glömma lille store Hugo som fyller åtta månader idag. Tillräckligt stor nu för att sova i eget rum, vilket han också kommer göra från och med i natt. För en stund sedan flyttade vi in hans säng i det f.d. datorrummet, som nu är Hugos rum. Datorn får sova hos mamma och pappa i stället....

Vet du hur du ska rösta?

Om inte, gör detta test och bli förhoppningsvis lite klokare.

Allting har en ände

Så även en semester, tyvärr:o) Idag är det makens sista lediga dag, på måndag återvänder både han och jag till våra ordinarie jobb. Han till jobbet som systemutvecklare, jag till jobbet som hemmamamma. Har lite lätt ångest över att bli lämnad "ensam" på dagarna, det har varit så skönt med vuxet sällskap. Fast jag vet att det kommer gå en vecka och sedan kommer allt kännas som förut, på gott och ont:o)

Semestern har varit bra, vi har både slappat och hittat på en del. Mest slappat, det är ett större projekt än förut att hitta på saker. Hugo ska äta och sova och det är inte bra att rubba hans rutiner allt för mycket. Nästa sommar blir det lättare, inbillar jag mig....:o)

Jag gick in som semestervikarie på min arbetsplats vecka 30, min mamma passade Hugo och maken passade på att spela golf med sin bror- varje dag! Det var jättekul att komma tillbaka till jobbet, om än bara fem dagar. Jag var lite nervös innan, visste att det hunnit hända en del sedan jag slutade i oktober förra året men allt gick bra. Det roligaste med att jobba igen var givetvis att få träffa både arbetskamrater och kunder. Det värmde mitt hjärta när flera kunder blev glada över att se mig igen, det bästa med mitt jobb är definitivt alla människor som jag får träffa. Min mamma tog som sagt hand om Hugo när jag jobbade och hur trevligt det än var att jobba så räknade jag timmarna tills jag fick åka hem till Hugo och krama om honom. Det var lite jobbigt att vara ifrån maken i fem dagar också, jag mindes hur jobbigt det var att tidigare ha ett distansförhållande och nu har jag verkligen vant mig vid att vara nära honom jämt. Ja, ja den kärleken:o)

Efter arbetsveckan tillbringade jag, maken och Hugo två nätter i Göteborg. Vi hälsade på min vän U och sedan var planen att ha en trevlig dag på Liseberg med min syster, hennes fästman och min lillebror. Om jag säger så här, vi hade trevligt men det blev en väldigt blöt dag på Liseberg. Hjälp vad regnet vräkte ner!!! Jag blev riktigt besviken på väderguden men mellan hällregnen hann jag och maken i alla fall med två turer i Balder- iiiiihhhhh!

Vi har förresten hälsat på M på sjukhuset också. Snart har hon bott på sjukhus i fem veckor och tvillingarna har ännu ej kommit till världen, vilket är jättebra! Nu väger tvillingarna 1400 gram var, 2800 gram tillsammans att jämföra med de 3500 gram som Hugo vägde när han föddes. Tänk så pyttesmå M:s bebisar är!

I morgon kväll kommer syster C och "svåger" P och äter kräftor med oss. Vi har lite att fira: De är nyförlovade, Hugo fyller åtta månader på söndag vilket också är dagen då jag och maken varit gifta i ett år! Starkt jobbat:o)

Hi hi!

Jag vet nåt som inte ni vet....jag vet vad det är för kön på M:s tvillingar! Nej, hon har inte fött dem än men hon råkade försäga sig igår när jag pratade med henne på telefon:o) Jag blev så glad, lika glad som när jag fick reda på att Skuggan var en pojke. Min första impuls när jag fick reda på könen var: Här ska shoppas! Roligare när man kan köpa presenter i rätt färg, jag vet precis vad jag ska ge de nyfödda men jag kommer inte köpa något förrän de är just nyfödda. Jag är övertygad om att allt kommer gå bra men man ska aldrig ta ut något i förskott. Åh, vad jag längtar efter att få se dem!