Hemskt!

Föreställ dig följande:
En ung kvinna har tillsammans med sin älskade längtat efter barn. Hon har blivit gravid flera gånger men drabbats av missfall. Till slut blir de gravida med ett barn som hennes kropp behåller, lyckan är total! Graviditeten blir dock tuff, hon blir snabbt tung och får ont och svårt att gå. Ett par månader innan barnet är beräknat att födas får hon värkar och läggs in på sjukhus där man försöker få barnet att inte födas för tidigt, vilket lyckas. 6 april i år föds så barnet, en liten flicka 48 cm lång och 3015 gram tung. Allt går bra och den lilla familjen åker hem efter bara några dagar. Enda smolket i glädjebägaren är att flickan på sin ena axel har ett födelsemärke som efterhand växer ner under den lilla armen. På BVC är man inte oroad utan försöker lugna de unga föräldrarna, som även vänder sig till sjukhuset i staden där de bor och även där får lugnande besked. Till slut (i förra veckan) brister dock födelsemärket och börjar blöda rejält, flickan får mycket hög feber och det är uppenbart att hon inte mår bra. Föräldrarna vänder sig förstås till sjukvården och får till slut kontakt med barnkliniken i Lund som genast förstår att läget är ovanligt men mycket allvarligt. De får tid på barnkliniken där man ska använda sig av laser för att behandla den lilla flickans stora födelsemärke. Eftersom flickan är så liten, endast sex veckor gammal och bara väger 3500 gram kommer man inte kunna söva henne under laserbehandlingen och heller inte ge henne något febernedsättande eller smärtstillande, som t.ex alvedon. Under den smärtsamma behandlingen kommer hennes armar och ben därför bindas fast och hennes lilla mun tejpas över, hon kan ju inte sövas....ingen kan heller lova att hon överlever behandlingen.

I fredags morse skulle laserbehandlingen äga rum och jag vet inte hur det gått för den lilla flickan. Hennes mormor skulle höra av sig till min svärmor i helgen men det gjorde hon inte och självklart är vi alla mycket oroliga. Jag gråter bara jag tänker på vad den lilla flickan och hennes mamma går igenom, det får bara inte bli så här!

Nu ska jag torka mina tårar och krama min lilla Hugo så hårt jag vågar, det är inte alla barn och mammor som har det så bra som vi.