Passar på att duscha när Hugo sover i vagnen. När jag precis blivit klar hör jag hur Oscar jamar högt i vardagsrummet och jag torkar mig snabbt, hoppar i ett par trosor och skyndar ut för att se vad han vill. Han vill gå ut och jag kopplar honom i hans lina och släpper ut honom. Hajar till när jag ser min nästintill nakna kropp i spegeln i vardagsrummet. Suckar djupt och tänker: Tjock! Ful! Du måste gå ner dina mammakilon! Sluta med lördagsgodiset! Du måste komma igång och motionera mera! Du kan inte se ut så! Skärp dig!
Nyper mig i magen, snurrar något varv och suckar igen....och blir arg på mig själv! Inte för att jag väger 8 kilo mer är jag vill utan för att den kropp som jag blänger på i spegeln förtjänar bättre än att skällas på. Äras bör den för det jobb den gjort och ännu gör! Den var hem åt Hugo i nio långa månader och klarade av den uppgiften på ett förträffligt sätt. Den födde Hugo utan att några komplikationer tillstötte och den har tagit hand om Hugo så bra den bara kunnat, inte f-n ska jag stå och gnälla på den! Nej, fy vad vacker den är min kropp 24 veckor efter förlossningen! Vad stolt jag är över den och så glad jag är över att jag får bo i den. Fast mindre lördagsgodis får det nog bli ändå...:o)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men lördagsgodis är ju gott. Och det är fredagsgodis också osv:o)
Nej, nej, nej...bara på lördagarna:o)
Nu är det lördag hela veckan, lördag hela veckan, lördag hela veckan lång.......
Ha! Jag har faktiskt bättre karaktär än så...fast det blir för mycket på lördagarna:o)
Din kropp har ju verkligen fött fram en underbar liten pojke!
Så må inte dåligt över att kilona inte vill försvinna i snabb takt. De kommer att försvinnna så småningom!
(Fast det skadar ju inte att skära ner på godiset...)
Skicka en kommentar