Lördag

"I know a woman
Became a wife
These are the very words she uses
To describe her life
She said a good day
Ain’t got no rain
She said a bad day’s when I lie in bed
And think of things that might have been"

I förmiddags åkte jag, maken och Hugan förbi huset som vi ska titta på nästa vecka. Det såg verkligen fint ut och området verkar vara exakt vad vi söker. Det blir verkligen spännande på tisdag! Tänk om vi fastnar för det och ger oss in i budgivningen, nästan en lite läskig tanke:o)

På eftermiddagen åkte jag och Hugo till Halmstad för att fira hans morfars födelsedag några dagar i efterskott. Roligt att träffa mina föräldrar och syskon och systerns sambo och hundarna:o) Hugo kräkte på som vanligt, det är extra trist när han gör det och vi inte är hemma. Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot den dagen då kräkandet upphör eller i alla fall blir mindre frekvent.

Tiden går

"There is a girl in New York City who calls herself the human trampoline
and sometimes when I’m falling, flying or tumbling in turmoil I say:
Oh, so this is what she means...."

Idag är det exakt sex månader sedan jag den 28 oktober lämnade mitt arbete och blev en desperate housewife på heltid. Sex månader! Helt galet vad tiden gått fort men så känns det också att det är länge sedan jag jobbade. Om jag saknar det? Tillräckligt mycket för att se fram emot vecka 30 i juli då jag ska sommarjobba på min arbetsplats. Ska bli superkul! Kommer säkert vara rejält ringrostig och göra fel här och där men det får jag bjuda på:o)

Igår fyllde min pappa år och i morgon ska jag och Hugo åka till mina föräldrars sommarstuga i Halmstad och fira honom. Hoppas det soliga vädret håller i sig!

Husjakten går vidare!

Systra mi har alltså blivit med villa och min och makens villajakt fortsätter. Det har inte hänt så mycket på jaktfronten på sistone men nästa vecka ska vi titta på ett hus. Bild ser ni nedan. Av övriga bilder som mäklaren lagt ut och av beskrivningen verkar det vara vad vi söker. Det enda jag stör mig på när jag tittar på bilderna är att flera av rummen verkar ha mörka tak och jag vill ha ljust omkring mig. Visst, det är något man kan fixa men det verkar jobbigt att måla innertak....:o) Ett stort plus med villan är att den har en lekstuga på tomten. När jag var liten önskade jag mig en lekstuga och det vore förstås kul om Hugo nu kunde få en. Vi får se, titta ska vi i alla fall göra!


Nå, vad tror ni?

Tandtrollet

På torsdagarna kl.9.30 är det babysång i församlingsgården. Jag och Hugo missade förra torsdagen eftersom han somnade till vid 9-tiden och jag inte ville väcka honom när han fått ro efter en orolig natt. Jag har bestämt mig för att aldrig dra med Hugo på aktiviteter bara för att jag tycker det ska bli roligt. Det viktigaste är att han har utbyte av exempelvis babysången och det hade han inte haft förra torsdagen. Idag var det dags igen och jag såg fram emot att få träffa lite mammor. Då gör Hugo samma sak, somnar vid 9-tiden och vi får stanna hemma. Hans andra tand är nu på väg upp och det gör honom orolig och han är inte riktigt sig själv. Lite typiskt, igår hade vi kommit iväg utan problem. Sånt är livet med en bebis!

Nedan ser ni bild på det hus som min syster med sambo köpte igår! De flyttar in i september och jag hoppas att de blir äckligt lyckliga:o)


Vilken idyll!

Tvillingar lika som bär

Det hände något mycket roligt i lördags. Hugos äldsta kusin R fyllde fem år och vi var bjudna på kalas. På kalaset träffade Hugo flera personer som han inte träffat tidigare och det märks så väl att han inte är lika lättflörtad nu som han var vid två månaders ålder. Han ler inte lika frikostigt tillbaka åt de som ler åt honom. Ett stort undantag gjorde dock Hugo och det var när hans farbror M kom och satte sig hos honom när kalaset hållt på en stund. Hugo blev jätteglad när han fick syn på M, han log och viftade till med armarna, ungen verkligen strålade av glädje. M log förstås han också och jag förstod varför Hugo blev så glad: Han trodde att han såg sin pappa! Farbror M är makens enäggstvilling och självklart ser lille Hugo fyra månader gammal ingen skillnad på dem ännu. Det var så roligt att se hans reaktion när den han trodde var pappa uppenbarade sig. Han ser verkligen skillnad på folk och folk, ja nästan då:0)

Igelkott på tomten

Idag upptäckte jag och Oscar att det bor en igelkott på vår lilla tomt. Oscar och Hugo var med mig när jag hängde ut tvätt i vårsolen och plötsligt fick både jag och Oscar (Hugo hade somnat:o) höra hur det prasslade borta vid vår stora rodendendron. Oscar närmade sig intresserat och när jag också gick fram fick jag syn på en liten urgullig taggig krabat. Hoppas han/hon stannar hos oss. För två år sedan hade vi också en igelkott på tomten men den försvann en dag och senare såg jag en igelkott överkörd uppe på stora vägen:o(

Ikväll ska jag gå upp till Väla och försöka köpa mig ett par nya jeans. Det brukar inte vara det lättaste, de flesta byxor brukar vara för långa. För inte är det väl jag som är bred? Nähä, jag är i form och formen är rund.....:o)

WHO och den rent ut sagt förbaskade amningen!

Igår och idag rapporterar medierna, bl.a aftonbladet om att världshälsoorganisationen WHO:s råd om amning varit felaktiga i 40 år. De har insett att de tillväxtkurvor som bebisar jämförs med är baserade på barn som fötts upp på flaska och eftersom flaskbarn växer snabbare har mammor som ammat trott att deras barn gått upp för dåligt i vikt och därför sett sig tvungna eller blivit rekommenderade av BVC att ge extra tillägg, dvs modersmjölksersättning. WHO rekommenderar mammor att helamma barn tills de är sex månader gamla, d.v.s att enbart ge dem bröstmjölk som föda. Om då mammorna tror att barnen går upp för lite i vikt ger de tillägg och amningen blir lidande. Forskare menar nu att barnfetman som exploderat kan bero på att bebisar blivit ammade för lite. WHO har nu tagit fram nya tillväxtkurvor som baseras på 8000 barn som enbart fötts upp på bröstmjölk. Enligt WHO har sådana barn den optimala tillväxten.

Jaha, och här sitter då en mamma som inte kunde helamma sin Hugo en endaste dag. En mamma som dessutom börjat ge sin Hugo lite smakisar på riktig mat redan vid fyra månaders ålder, långt ifrån WHO:s rekommendationer. En mamma som håller med om att barns tillväxt inte ska jämföras med kurvor som baseras på enbart flaskuppfödda barn men som inte heller tycker att kurvorna ska baseras på enbart ammade barn. Varför inte en tillväxtkurva som speglar verkligheten? I verkligheten kan inte alla mammor helamma sina bebisar i sex månader. I verkligheten finns det mammor som inte kan helamma en endaste dag och många av oss som hör till den kategorin mår redan dåligt så det räcker.
Tack WHO för att våra barn ska bli de avvikande, de som inte föddes upp på "rätt" sätt. Vet ni? Rätt sätt att föda upp barn på är med mycket kärlek och det lider Hugo ingen brist på!

Förresten, i morse diskuterades Hagamannen på TV. En psykolog menade att hans brott tyder på dålig anknytning, d.v.s en kärleklös barndom och uppväxt. Kan undra om han blev helammad?! Kärlek fick han i vilket fall inte tillräckligt av.

Idrottens Hus

En helg på våren och en på hösten äger det rum en jätteloppis i Idrottens Hus i Helsingborg. I höstas var jag och maken där och jag fyndade babygymmet till Skuggan. I helgen var det så dags för vårens loppis och nu var vi där igen alla tre, denna gång var det Skuggans pappa som fick bära runt på honom. Maken var så söt när han gick runt med en sovande Hugo i bärsele på magen:o) När maken hade Hugo kunde jag fynda barnkläder, förstås:o) Gjorde flera fynd och visst är det bättre att kunna köpa kläder IRL och dessutom slippa fraktkostnader. Fyndade bl.a en body och en t-shirt från Polarn o Pyret som jag ska försöka sälja på Tradera, blir nog inte svårt. Kläder från pop är populära där. Köpte också gardiner som jag ska hänga upp i Hugos rum. Tror jag gör det på en gång faktiskt!

Hugo 4 månader, och lite till

Förra veckan fyllde Hugo fyra månader och på den sista bilden ser ni hur han såg ut då. Han ser fortfarande likadan ut men nu har hans lilla tand kommit upp så mycket att jag kan känna att den är vass och igår kväll var det inte så skönt när Hugo satt och bet på ett av mina fingrar:o) Igår fick han smaka på riktig mat för första gången. Potatis- och plasternackspuré stod på menyn och Hugo såg mest förvånad ut när han fick lite i munnen. Idag får han smaka igen, får se hur han reagerar.

Visar lite bilder på några av de senaste fynden från Tradera. Jag har förresten hittills sålt 38 auktioner, och vunnit 125....:o)


Body från John Lennon-kollektionen. På bodyn slingrar sig texten till Imagine. Helt ny, 16 kr!


Hugo kommer bli så söt i denna tröja! Först framåt hösten/vintern kommer han kunna ha den. 81 kr


En jättefin tröja i storlek 74. 10 kr!


Tuff tröja i storlek 68. 15 kr


Supersöt mössa, som ny för 26 kr ( Den syns på bild även längre ner)


12 kr kostade denna jacka i storlek 74 och keps i storlek 62/68. Kepsen var dock för liten:o(


Vårjacka i storlek 68 för 41 kr. Som ny!


Solhatt med Molly Mus att ha till den förhoppningsvis soliga sommaren. 11 kr


Hugo åker bil till sin farmor. Han har på sig mössan med Nalle Puh men den syns lite dåligt:o)


Fyra månader!

En fantastiskt god vän

Idag på förmiddagen damp det ner ett kort i brevlådan. Kortet var från min vän P och i det uppmärksammade hon att det nu i vår är fem år sedan vi lärde känna varandra. Hon tackade mig för vår vänskap och dessutom innehöll kuvertet två trisslotter, varav den ena gav en vinst på 75 kr! Strax efter lunch knackade det på dörren och när jag öppnade fick jag en blombukett i handen. Blomsterbudet skyndade snabbt vidare och när kom in i köket och öppnade blommorna och läste kortet fick jag tårar i ögonen. Blommorna var också från P och budskapet var detsamma som i kortet som kommit med posten, hon ville fira våra fem år.

P, det är sällsynt med vänner som du. Jag minns vårt första möte när vi satt vid ett bord utanför den gigantiska föreläsningssalen och funderade över hur vi skulle lägga upp grupparbetet som vi hade framför oss. Då visste vi inte att vi förutom ett grupparbete även påbörjade en vänskap. Det är jag som ska tacka, för samtalen och skratten, för kakorna och shoppingen, för besöket i vilda västern och för biobesöken, för presenter och julklappar och nu för de underbara blommorna. Jag småskrattar för mig själv när jag tänker på hur vi kämpade med julgransljusen, tänk att det gick till slut:o)

P, jag lovar dig många år av vänskap och som våra finfina boys utryckt det: "Even forever don't seem like long enough"

Nu händer det massor!

De senaste nätterna har Hugo varit lite gnällig och haft svårt att komma till ro, han har vaknat flera gånger och verkat ledsen. Dagtid har han också varit orolig och mer klängig än vanligt. Idag upptäckte jag orsaken till hans beteende: Han har börjat få en tand! Inte konstigt att han varit annorlunda, det gör förstås ont när tanden kämpar sig fram i hans lilla mun och så kliar det förstås. Det är ganska tidigt att få en tand vid fyra månaders ålder, jag frågade vår BVC-sköterska när vi träffade henne idag. Det vanligaste är att den första tanden kommer vid sex månaders ålder. Vid besöket på BVC blev Hugo vägd och mätt och de nya siffrorna att lägga på minnet är 7365 gram tung och 65 cm lång. Han följer sin kurva perfekt!

Hugo är alltså fyra månader nu och han har verkligen utvecklats mycket bara de sista veckorna, ja dagarna. Igår lyckades han för första gången att vända sig från rygg till mage, tillbaka till rygg klarar han dock inte ännu:o) Idag började han intressera sig för sina fötter och låg på golvet och smakade på sina strumpor. Han blir mer och mer rörlig och han har börjat gripa mer efter saker som han ser och jag märker att han även förstår vad det är han ser. Ett exempel är att han nu vet att nappflaskan innehåller mat, när han ser flaskan sträcker han sig efter den och gapar, så gulligt:o) På tal om nappflaskan så fick han idag smaka på den bröstmjölksersättning som man kan börja med när barnet är fyra månader. I morgon ska han dessutom få smaka på "riktig" mat för första gången och det blir spännande att se hur han reagerar på smaken av potatispuré. Rapport kommer!

Oscars födelsedag

Idag fyller min kattbebis 7 år. Han kommer tillbringa den som vanligt, mestadels sovande:o) Svårt att förstå att Oscar hunnit bli så "gammal".

Det har varit tyst i min blogg sista veckan. Förklaringen är att jag och Hugo inte varit hemma. Vi har tillbringat dagar både hos hans mormor och farmor och igår kom vi hem igen. Borta bra men hemma bäst, som det heter:o) Med oss hem har vi bl.a den glada nyheten att en av mina bästa vänner, M, är gravid! M:s bebis kommer i oktober och det är superkul att snart få sällskap i mammaklubben. Jag tror att M får en flicka men för all del, jag kan ha fel....:o)

I morgon börjar projekt "Hugos mamma ska inte likna en val"....just det, jag tänker på allvar ta tag i mina mammakilon och förmå dem att sakta men säkert lämna min kropp:o)

På besök

Idag hälsade jag och Hugo på hos T och hennes sambo. Jag och T hade inte träffats sedan jag fortfarande var "med mage" och det var så roligt att se henne igen. Hugo var på gott humör och kräkte tack och lov bara på mig och inte på T:o) En supersöt mjukisko med bjällra i hade T köpt åt Hugo och jag är övertygad om att att den kommer bli en favoritleksak. Hugo blir mer och mer nyfiken på fysiska ting i omgivningen och det blir roligt när han kan sitta och plocka med leksaker, det blir lättare att roa honom då:o)

Go och glad Hugo

Hugo kräker mer än någonsin känns det som och under en dag brukar jag byta kläder på honom 2-3 gånger, tur att han har MYCKET kläder:o) Jag tvingas byta mina egna kläder också, framför allt t-shirts går det åt mängder av men han lyckas ofta kräka på mina byxor också. Tack och lov att vi har en egen tvättmaskin, jag lider med de mammor som delar tvättstuga med andra och inte kan kasta in en tvätt direkt när det behövs. Som väl är är Hugo dock mestadels på riktigt gott humör och vi brukar skratta tillsammans, han och jag. På bilden nedan kiknar min lille kille av skratt och utanför bild gjorde jag det också:o)

Snart är det äntligen dags!

För vad kanske ni undrar? Jo, för något jag och maken inte gjort på ett bra tag nu och som jag verkligen länge sett fram emot. Sist det begav sig var i höstas, i början av oktober närmare bestämt och då var det verkligen ingen höjdare. Det var bara jobbigt med min stora mage och jag minns hur ont i ryggen jag fick. På fredag är det då äntligen dags igen och Hugos mormor har lovat att passa honom så jag och maken behöver inte skynda oss utan kan ta den tid vi behöver. Ja, det ska verkligen bli roligt att shoppa loss i Ullared!

Vinnare!

Idag fick jag, och alla andra medlemmar på Tradera, ett mail där Tradera bl.a. informerade om vilka som vunnit i deras "kylskåpspoesitävling" som ägde rum tidigare i år. Jag skickade in ett bidrag till den tävlingen och jag var en av de som vann! Inte något av de fina priserna, bara en mössa men ändå:o) Jag blev jätteglad! Det dumma är att jag inte kommer ihåg vilka ord som jag plockade ihop som mitt tävlingsbidrag. Jag minns bara att det handlade om att möta kärleken på nätet, det går faktiskt:o)

Hos fotografen- andra tagningen!

Efter mycket om och en hel del men så kom jag och Hugo idag äntligen i väg till Halmstad för att hos en fotograf där ta bilder varav en bild så småningom kommer publiceras i Hallandsposten. Tyvärr publicerar inte Hallandsposten sina babybilder på nätet så det blir bara ni som läser papperstidningen som kommer få se hur fin Hugo blev:o) Hos fotografen i Halmstad var det inte någon trängsel precis, går inte att jämföra med rusningen hos fotografen i Helsingborg. Jag hade betalt parkering i knappt två timmar för säkerhets skull men besöket tog bara en halvtimme. Hugo var inte lika lättflörtad idag som han var för sex veckor sedan då han besökte fotografen i Helsingborg. Då skrattade och log han mest hela tiden, nu har han blivit äldre och en aning blygare- inte lika frikostig med sina leenden. Dessutom hade fotografen i Hbg en mycket bättre metod för att få bebisarna att le, han lät nämligen en assistent göra allt för att få barnet på gott humör men i Halmstad jobbade fotografen ensam. Bilderna blev förstås riktigt bra och jag fick själv bestämma vilken som kommer att visas i Hallandsposten.

När vi ändå hade kört de åtta milen till Halmstad passade vi på att hälsa på Hugos moster C på hennes nya jobb. Ett mycket fint apotek!

Tårar för Tille

Läste en artikel på aftonbladet.se om bebisen Tille på sex månader som kanske bara har timmar kvar att leva. Mina tårar föll när jag läste om Tille och hans föräldrar. Det kan inte finnas något grymmare än att maktlös tvingas se på hur ens älskade barn tynar bort. När Hugo vaknar från sin eftermiddagslur tänker jag krama honom så hårt jag vågar och åter tacka Gud för att jag fick ett friskt barn.

Den sanna sagan om Skuggan. Del 2

När jag satt mig som passagerare i min egen bil och pappa kört några hundra meter kom frågan jag väntat på. Han undrade vad det var med mig, säkert smått orolig över att jag blivit skickad till sjukhuset. Jag hade inget annat val än att berätta sanningen fastän jag egentligen inte ville berätta så tidigt för någon att jag var gravid. Jag ville vänta till att de första tolv kritiska veckorna var över, 90% av alla missfall äger rum under de veckorna. Men jag sa som det var, förstod att jag skulle behöva mina föräldrars stöd om det nu var ett utomkvedshavandeskap och jag skulle förlora mitt "barn". Jag har aldrig sett min pappa mer förvånad. För ett ögonblick trodde jag att han skulle köra i diket eftersom han var tvungen att titta på mig efter att jag berättat hur det låg till. Pappa bad mig att ringa till min mamma för att berätta att han inte skulle vara hemma när hon kom hem. Hennes bil skulle pappa eventuellt ha fixat något med men nu var han ju inte längre tillgänglig. Denna dag hade min mamma och lillebror varit med min syster och hämtat hennes hundvalp hos uppfödaren. Vi visste inte hur långt de hade hunnit på vägen till Halmstad men när mamma svarade i sin mobil berättade hon att de redan var hemma hos min syster. Jag berättade att jag varit på vårdcentralen eftersom jag blivit sämre på förmiddagen och förklarade att läkaren konstaterat att jag var gravid och att smärtorna i magen kunde bero på ett utomkvedshavandeskap och att jag var på väg till sjukhuset i Halmstad för att träffa en specialistläkare. Jag önskar att jag fått se mammas min när hon hörde att hennes äldsta dotter väntade barn. Nu hörde jag henne istället skratta till lite gällt, som om hon inte trodde sina öron. Eftersom hon befann sig i Halmstad lovade hon att möta mig vid sjukhuset och det kändes så skönt att veta att mamma skulle vara med mig.

Det var en nervös väntan innan jag fick träffa en läkare. Han gjorde en ultraljudsundersökning som visade att en liten skugga, några millimeter stor, nu växte perfekt placerad i min livmoder. Min graviditet var väldigt ny, han uppskattade att jag var i vecka 3-4 ungefär och han kunde förstås inte ge mig några garantier på att jag inte skulle få missfall men det var inte p.g.a min graviditet som jag hade ont. Han tyckte att jag skulle åka hem, ta det lugnt och avvakta. Om inte smärtorna gav med sig så skulle jag höra av mig.
Betydligt lugnare lämnade jag sjukhuset tillsammans med min mamma. Jag var gravid! I min mage växte Skuggan, mitt och min älskades kärleksbarn. Jag ringde förstås direkt till min sambo och berättade att Skuggan mådde bra. Själv mådde jag inte direkt bättre, jag var fortfarande febrig och öm i magen men trots det svävade jag:o)

För att göra en lång historia kort så fick jag efter två besök på akutmottagningen veckan efter en diagnos på mina svåra magsmärtor ställd av en kirurg. Jag hade drabbats av mitt livs första urinvägsinfektion! Jag tycker i efterhand att läkaren på vårdcentralen borde kunnat komma fram till samma slutsats men jag tror att han hängde upp sig på att jag var gravid. Jag fick äta penicillin och blev efter ett tag bra men smärtorna höll i sig flera dagar trots penicillinet.

Nu vet ni hur det gick till när jag fick reda på att jag väntade barn och Hugo fick sitt arbetsnamn "Skuggan". Hur sagan om Skuggan sedan fortsatte kan ni läsa om i denna blogg!