För två år sedan dog min mormor. Jag saknar henne väldigt mycket och extra mycket nu när jag bär på Skuggan. Jag vet hur glad hon hade varit för min och min mammas skull.
Mormors hus är ute till försäljning och det gör ont när jag tänker på att jag aldrig mer kommer få komma hem till henne och krama om henne i hennes varma kök. Samtidigt är jag oändligt tacksam över att jag fick ha en mormor som hon. Glädjen över att ha fått stå henne nära är större än sorgen över att hon är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar