Kung av sand...

Jag kan inte påstå att jag varit något jättestort fan av Michael Jackson. Jag har förvisso tyckt om många av hans låtar men aldrig köpt skivor eller på annat sätt fördjupat mig i hans artisteri. Hans död igår har dock berört mig. Den kom inte som en överraskning, snarare har jag varit övertygad om att han inte skulle bli särskilt gammal men jag önskade honom ett annat öde än det lidande han verkar ha gått igenom. Jag hoppas att hans barn kommer lämnas ifred av medierna och få den barndom som deras pappa aldrig fick...i trygghet långt från rampljuset.

Vi går mot mörkare tider...:o)

3,5

Igår fyllde Hugo tre och ett halvt år. I tre och ett halvt år, typ ett tredjedels decennium, har han funnits i mitt liv och jag vågar lova att hade han inte funnits hade min 30-årskris varit betydligt värre än vad den är....När jag stundtals fördjupar mig i grubblerier om mitt livs mening, om vart jag är på väg och vad jag ska göra räcker det att jag tänker på Hugo (och Elliot) och plötsligt hör jag i mitt huvud några rader ur en sentimental låt av Bryan Adams:

"I would fight for you - I'd lie for you. Walk the wire for you -I'd die for you.
You know it's true, everything I do, I do it for you"....

Nationaldagslägesrapport

Jag: Har inte varit så dålig på att blogga någonsin under min bloggkarriär men så är också våren den tid på året då jag har minst energi. Den lilla jag har ägnas åt jobb och familj. Får hoppas att sommaren blir bättre.
Hugo: Pratar VÄLDIGT mycket nu och kan uttrycka det mesta, på gott och ont:o)
Elliot: Pratar mer och mer. Visar en stark vilja och har enligt förskolepersonalen "gett envisheten ett nytt ansikte". Ett extremt gulligt ansikte vill jag tillägga:o)
Maken: Nationaldag med fotbollslandskamp inklusive VM-kvalmatch mot Danmark. Maken myser!
Oscar: Vad kan jag säga...han är min konstant i en tid av förändring. Min prozac i det pillerfria samhället.