Känn ingen sorg för mig Helsingborg...

Visst blev det en härlig konsertkväll igår på Sofiero. Solig och vackert grön och såväl Håkan Hellström som Jocke Berg kallade slottsparken för den vackraste plats de spelat på, säkerligen alldeles ärligt. Håkan inledde kvällen och gjorde det bra- vilken energi den mannen har! Mycket kul att se och höra honom live och i morse letade jag reda på mina gamla skivor med honom, vill förlänga konserten på något vis:o) Kent var också bra och fick dessutom med sig publiken på ett annat sätt. Under Håkans uppträdande var den tyvärr ganska loj. Jag ska plocka fram mina Kentskivor också!

Kalaset igår gick också bra. Elliot fick fina presenter och kladdade med tårta. Ljuset på tårtan ville han dock släcka med händerna men hans mamma drog snabbt undan tårtbiten och blåste kvickt ut ljuset för säkerhets skull. Inga fler resor till sjukhuset nu, tack!

Dejligt!

Igår tåg familjen inklusive makens bror med familj och svärmor först färjan och sedan tåget till Bakken i Danmark. Vi hade en riktigt fin dag tillsammans och var hemma först framåt halvtiotiden på kvällen. Då sov Elliot i vagnen och en trött Hugo slocknade snabbt i sin säng och sov till kvart i åtta i morse, sällan den morgonpigge drar sig så länge:o)

I morgon blir en hektisk och rolig dag. Först kommer släkten på Elliots 1-årskalas och senare på kvällen beger jag och maken oss till Sofiero för en förhoppningsvis magisk kväll där Håkan Hellström och Kent underhåller. En konsert jag sett fram emot länge nu och väderguden också verkar det som, sol och värme är utlovat:o)

Sjukresor

I måndags hade Elliot fått en tid via remiss på sjukhusets öronmottagning. Vid ett besök på bvc i början på sommaren tyckte läkaren som undersökte Elliot att hans band under tungan var lite kort och vi kom överens om att det var lika bra att en expert tog sig en titt. Jag trodde inte att det var någon fara, och det var mycket riktigt också vad läkaren som undersökte honom i måndags konstaterade. Besöket på sjukhuset var det första för Elliots del sedan han föddes och jag kunde väl aldrig tro att han skulle behöva besöka det för andra gången redan samma vecka men ikväll satt jag med honom på akutmottagningen. Anledningen till vårt besök var att Elliots vänstra hand inklusive fingrar svullnat upp och var röd och öm. När han var ute tidigare på eftermiddagen och kröp på vår uteplats blev han plötsligt ledsen men tyvärr var det ingen som la märkte till varför. Han lugnade sig och under resten av eftermiddagen var han sig själv- go och glad. Vid 18-tiden när vi ätit kvällsmat blev han plötsligt ledsen igen och började gråta högljutt- då upptäckte vi att hans hand svullnat riktigt rejält och insåg att det måste hänt honom något när han varit ute tidigare. Min första tanke var att han klämt sig på något vis men när jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick tala med trygga sjuksköterskan Ingrid föreslog hon att han fått ett stick av en geting. För att vara på den säkrare/lugnare sidan tyckte hon att jag skulle ta med honom till sjukhuset och där fick vi träffa en läkare som berättade att handen kan vara svullen och öm i flera dagar men att det inte är någon fara. Skönt att höra! Nu sover ettåringen i sin säng- vilken vecka han har haft och då har jag ändå inte hunnit blogga om torsdagens utflykt till Skånes djurpark....to be continued...:o)

Lika stora bröder

Idag tog jag med mig Elliot till BVC. Dags för vägning, mätning och vaccinering. Vågen visade
10 100 gram och 76 cm var längden. När Hugo var ett år vägde han 10 090 gram och var 76 cm lång- tala om att bröderna är lika varandra! Dock, Hugos huvudomfång har alltid varit större. På huvudet skiljer de sig åt:o) Vaccinationssprutan fick Elliot i sitt vänstra lår. Han pep till lite tyst men blev inte ledsen. Under eftermiddagen har han varit väldigt ombytlig i humöret och haft långa gnälliga perioder med gråt. Det är vanligt att barn reagerar på detta sätt efter att ha blivit vaccinerade men vid de tidigare vaccinationstillfällena har han inte blivit påverkad som idag. Får hoppas att han mår bättre i morgon.

Elliot 1 år!

För ett år sedan hände det: Den lille store killen Elliot föddes, jag blev tvåbarnsmamma och Hugo blev storebror. Vilken dag! Vi firade genom att besöka Sveriges järnvägsmuseum i Ängelholm. Hugo älskar som bekant tåg och Elliot verkade också ha roligt. Såg kanske lite småsur ut när vi andra åt glass medan han fick banan...Nästa vecka kommer släkten på kalas, det ser vi fram emot!

En glad 1-åring vid frukostbordet. Han visar två av sina numera sex tänder, en sjunde är på gång märkte vi idag.


Hugo hjälper Elliot att öppna sina paket. Hugo fick förresten också några, han firade sin storebrorsdag idag:o)

HUGO:

Idag fyller Hugo månad, 31 månader gammal har han hunnit bli och väldigt erfaren och kompetent på alla sätt och vis- åtminstone om man frågar honom! Trotsar gör han mest hela tiden- åtminstone sina föräldrar. Hugo vill bestämma allt och är envis till tusen. Konflikterna blir många och att bråka tar på krafterna. Det känns som en klyscha men det är en sanning: Välj dina strider!

Lagomblogg är bäst

Aftonbladet skriver idag att två amerikanska proffsbloggare avlidit. Att blogga beskrivs som den nya hälsofaran. Skönt att vara en glad amatör i bloggvärlden och ha ordet lagom i sin vokabulär....

Solen skiner denna torsdag. För min del innehåller den inga stora planer...hänger tvätt som vanligt:o)

Lågtryck i bloggen

Det går många dagar mellan mina blogginlägg numera. Inte för att det finns mindre att skriva om denna årstid utan för att jag prioriterar andra aktiviteter. Som att räkna ner till Elliots 1-årsdag exempelvis:o) Sex dagar kvar nu innan min bebis fyller barn. En 1-åring kan ju knappast kallas bebis...tyvärr för även fast jag på många sätt tycker det är skönt att Elliot lämnar bebistiden saknar jag den stundtals också. Önskar ofta att jag kunnat resa tillbaka i tiden och fått träffa mina barn i de åldrar som de gått igenom. Att tiden gått fort är ett grovt understatement. Sex dagar innan Elliot fyller 1 år övar han sig mest hela tiden på att stå och gå. Han reser sig snabbt och lätt varhelst han får tag på något att hålla sig i. Som ett soffbord, en stol, en soffkant, en läragåvagn, sin mammas kjol. För det mesta är han på ett strålande humör även om han spelar svårflörtad ibland. Roligast har han garanterat när han får leka med sin storebror. Bröderna Bus kallar jag dem och när de skrattar tillsammans är glädjetårarna nära!

Med blöjan på i böljan den blå

Igår på seneftermiddagen/kvällen gick den årliga brännbollstävlingen och korvgrillningen med makens jobb av stapeln. Maken och Hugo spelade brännboll medan jag jagade Elliot som glatt kröp omkring i gräset och försåg sig med rester från picknickfiltarna...frallor, bananer, öl....Efter att fel lag vunnit brännbollen drog sällskapet vidare ner till havet och grillarna tändes. Hugo bestämde sig för att känna på vattnet och när han kommit så långt ut att hans shorts blivit blöta i nederkanten bad jag honom komma upp och ta av dem. Det gjorde han och gick sedan tillbaka ut i vattnet iklädd blöja, t-shirt och keps. Han gick omkring en stund och sedan inträffade det jag haft på känn: Han ramlade i vattnet! Kepsen klarade sig men t-shirten och blöjan fick tas av och en ny torr blöja tas på. Sedan charmade Hugo ett par flickor som lyfte upp honom i en gunga och gärna puttade på..länge! Senare hörde jag en av flickorna säga till en av min makes kollegor: "Pappa, jag vill ha en lillebror!".....

Ny dag, nytt dagis

I morse lämnade jag Hugo på ett nytt dagis. Hans vanliga dagis håller nämligen stängt för sommaren och slår ihop sin verksamhet med en annan förskola i vårt bostadsområde. Det var inga problem att lämna honom, och det hade jag heller inte förväntat mig. Hugo hör till den tåliga sorten. Det blir roligt att hämta honom i eftermiddag och höra hur han haft det.