Det är min systers fel...

...att jag bryter min blogg out och gör detta inlägg. När jag och mamma läste Hallandsposten i morse vid 6-tiden såg vi nämligen ett par bekanta namn i en förlovningsannons. Min syster och hennes sambo åkte till London igår och där slår de till idag och förlovar sig! En riktigt trevlig nyhet som jag förstås måste dela med mig av:o)

Over and blogg out!

Blogg out

Som ni märker är mina blogginlägg numera sällsynta, för mycket att göra IRL helt enkelt. Kommer inte blogga på några veckor, återkommer när maken börjat jobba igen och jag kan ha datorn för mig själv....:o)

Vi ses!

Grattis Halmstad!

Ni har ett fantastiskt vackert nytt bibliotek, både invändigt och utvändigt och jag hade kunnat drömma mig bort på avdelningen för skönlitteratur i många timmar, sittandes i en grön snurrfåtölj, betraktandes Nissan som flyter förbi utanför och inunder....Det är så roligt att se att det fortfarande finns kommuner som vågar satsa på folkbiblioteken och som förstår dess betydelse för det moderna demokratiska samhället där information och kultur måste få finnas för alla. Jag tänker återvända till den gröna fåtöljen med utsikt över Nissan så snart jag bara kan, jag älskar bibliotek!

Dubbel oro

Exakt sju månader efter mitt besök på förlossningen i Helsingborg den 13 december 2005 tillbringade jag igår ännu en eftermiddag i ett förlossningsrum, denna gång på Kvinnokliniken i Lund. Nej, jag har inte själv drabbats av några graviditetskomplikationer (är inte gravid:o), det har dock tyvärr min goda vän M gjort och det var henne jag hälsade på. Hennes tvillingar vill redan komma till världen, hela tre månader för tidigt. Det är förstås inte alls bra och varje dag som M kan behålla sina barn i magen är värdefulla. Deras chanser till överlevnad blir större efter vecka 28 men redan nu kan de klara sig, i Lund är de specialister på så små bebisar. Som väl är är M:s bebisar stora för att vara tvillingar, det ena barnet uppskattas väga 900 gram och det andra 1000 g och de är ungefär 30 cm långa. När Hugo föddes vägde han 3500 gram och var 51 cm lång och jag tyckte att han var liten....

Det känns skönt att M och hennes sambo S befinner sig i Lund där de får den bästa tänkbara omsorgen och där deras små bebisar (jag tror att det är två flickor) kommer få den bästa möjliga starten i livet. Samtidigt är jag väldigt orolig och mina tankar går hela tiden till M. Hon måste ligga till sängs hela tiden och får både sprutor och dropp med ämnen som ska se till att förlossningen hålls tillbaka, ingen vet om hon kommer föda idag, i morgon eller om barnen kan dröja någon eller några veckor. M kommer i vilket fall få ligga och vänta och väntar gör förstås även hennes familj och vänner.

Bebis blir barn

Det blir alltmer tydligt att Hugo lämnat den riktiga bebistiden bakom sig och nu utvecklas i rasande fart till en riktigt liten kille. Idag invigde han och jag sittdelen till hans barnvagn. Hittills vi bara använt liggdelen men Hugo har under de senaste veckorna blivit mer intresserad av att sitta upp och inte bara sovit när vi varit ute med vagnen så det kändes naturligt att växla till sittdelen. Nu ligger han och sover i den, det går bra det med eftersom ryggen går att fälla ner i fullt liggläge. Vi har precis varit inne på Väla en sväng, småhandlat lite inför helgen. Hugo hade mycket att titta på, innan har han inte sett så mycket där han legat nedbäddad på rygg och dessutom har han oftast sovit sig igenom våra sällsynta besök på Väla. Det var svalt och skönt inne i affärerna. I vår lägenhet är det +30 och inte lika skönt...för min del får det gärna blir regn några dagar så växtligheten repar sig och inomhustemperaturen får chans att sjunka. Sedan vill jag förstås att solen ska komma tillbaka:o)

Maken jobbar sin sista dag innan sin semester. Fem veckor ska han vara ledig och jag ser fram emot att ha honom här hemma som vuxet sällskap.

Släktträffen i lördags var förresten mycket trevlig. Vi var ca 200 personer som umgicks och åt gott och vi skrattade oss halvt fördärvade åt Peter Wahlbecks framträdande när kaffet dracks. Släkten är värst, eller hur det nu var...hmm:o)