24 veckor senare

Passar på att duscha när Hugo sover i vagnen. När jag precis blivit klar hör jag hur Oscar jamar högt i vardagsrummet och jag torkar mig snabbt, hoppar i ett par trosor och skyndar ut för att se vad han vill. Han vill gå ut och jag kopplar honom i hans lina och släpper ut honom. Hajar till när jag ser min nästintill nakna kropp i spegeln i vardagsrummet. Suckar djupt och tänker: Tjock! Ful! Du måste gå ner dina mammakilon! Sluta med lördagsgodiset! Du måste komma igång och motionera mera! Du kan inte se ut så! Skärp dig!
Nyper mig i magen, snurrar något varv och suckar igen....och blir arg på mig själv! Inte för att jag väger 8 kilo mer är jag vill utan för att den kropp som jag blänger på i spegeln förtjänar bättre än att skällas på. Äras bör den för det jobb den gjort och ännu gör! Den var hem åt Hugo i nio långa månader och klarade av den uppgiften på ett förträffligt sätt. Den födde Hugo utan att några komplikationer tillstötte och den har tagit hand om Hugo så bra den bara kunnat, inte f-n ska jag stå och gnälla på den! Nej, fy vad vacker den är min kropp 24 veckor efter förlossningen! Vad stolt jag är över den och så glad jag är över att jag får bo i den. Fast mindre lördagsgodis får det nog bli ändå...:o)

Sol

Så kom den äntligen tillbaka till Skåneland! Solen alltså...inte en regnskur i sikte idag utan blå himmel med några små vita moln, inga grå trista regnmoln i sikte. Ska ta med Hugo på promenad senare i eftermiddag, nu har han siesta:o) Det gäller ju att passa på när solen tittar fram, då höjs humöret och jag nästan skuttar fram bakom vagnen med min bärbara CD-spelare laddad med härlig musik!

Mors dag

Så var man då en av alla mödrar som förtjänas att hyllas åtminstone en gång om året...:o) Jag har firat mig själv genom att festa på en Paradis-chokladkartong, garanterat tusentals points (ser Tiffany i HippHipp framför mig när hon är på viktväktarmöte and goes wild...). Annars har dagen varit lugn, förmiddagen regnade bort och eftermiddagen sov Hugo bort så någon långpromenad med vagnen blev det inte idag, trist. Igår åkte vi upp till mina föräldrars stuga i Halmstad och firade mormors dag, min syster med sambo och hund var också med. Riktigt trevligt men Hugo blev rejält sur och grät en lång stund, jobbigt eftersom det nästan aldrig inträffar att han blir så upprörd.

Tidigare i veckan skrev jag om en liten flicka i bekantskapskretsen som blivit sjuk. Det senaste vi hörde var att hon fått komma hem från sjukhuset men att hon har väldigt ont och skriker mest hela tiden. När jag tänker på hur maktlösa hennes föräldrar måste känna sig är ett litet skrik från Hugo ingenting att gnälla över.

Har inte läst boken men sett filmen

Tillhör den lilla skara som vägrade att läsa Dan Browns bestseller DaVinci-koden, tyckte det fanns läsare så det räckte till den boken. Jag brukar resonera så när vissa böcker eller författare blir poppis, jag läser något annat så att fler författare får läsare. I fredags överraskade jag maken med att ha ordnat barnvakt (mormor ställde upp) så att vi kunde gå ut och äta och efteråt se filmen Da Vinci-koden. Får erkänna att mina förväntningar på filmen inte var höga med tanke på de usla recensioner den fått men den var faktiskt bra och givetvis kan det vara en fördel att inte ha läst boken innan man ser filmen. Det brukar vara svårt att göra bra filmer av bra böcker, eller kanske snarare svårt att göra bokläsarna nöjda med vad de får se på vita duken. När man läser en bok skapar man sin egen bild av personer och miljöer och jag har själv blivit besviken på filmer baserade på böcker som jag gillat. Maken, som läst boken, gillade också filmen och vi var mycket nöjda med vår barnlediga kväll. Tusen tack till mormor som gjorde det möjligt!

Smaken är som baken

Och om det var med den kroppsdelen de röstade med som tyckte att det finländska bidraget skulle vinna ESC vågar jag inte uttala mig om, jag tycker i alla fall att de hade fel fel fel fel fel! OK, det var kul för Finland att de äntligen fick vinna men det var riktigt trist att de inte gjorde det med en bättre låt. Jag sa till maken efteråt att den låten är en sådan jag kommer be honom hoppa över när vi i framtiden lyssnar på en samlingsskiva med alla vinnare genom åren. Vilket land jag röstade på? Jo, Rumänien fick faktiskt min röst och kom på fjärde plats och petade ner Carola en placering, hm det kanske var mitt fel? Ja, jag trodde inte att Carola skulle vinna men hon gav verkligen allt även om jag tycker att hennes framträdande i semifinalen var snäppet vassare, jag kom på mig själv med att inte andas när jag lyssnade på henne....ja, jag är en schlagerfjolla! Du och jag Christer Björkman:o)

Hemskt!

Föreställ dig följande:
En ung kvinna har tillsammans med sin älskade längtat efter barn. Hon har blivit gravid flera gånger men drabbats av missfall. Till slut blir de gravida med ett barn som hennes kropp behåller, lyckan är total! Graviditeten blir dock tuff, hon blir snabbt tung och får ont och svårt att gå. Ett par månader innan barnet är beräknat att födas får hon värkar och läggs in på sjukhus där man försöker få barnet att inte födas för tidigt, vilket lyckas. 6 april i år föds så barnet, en liten flicka 48 cm lång och 3015 gram tung. Allt går bra och den lilla familjen åker hem efter bara några dagar. Enda smolket i glädjebägaren är att flickan på sin ena axel har ett födelsemärke som efterhand växer ner under den lilla armen. På BVC är man inte oroad utan försöker lugna de unga föräldrarna, som även vänder sig till sjukhuset i staden där de bor och även där får lugnande besked. Till slut (i förra veckan) brister dock födelsemärket och börjar blöda rejält, flickan får mycket hög feber och det är uppenbart att hon inte mår bra. Föräldrarna vänder sig förstås till sjukvården och får till slut kontakt med barnkliniken i Lund som genast förstår att läget är ovanligt men mycket allvarligt. De får tid på barnkliniken där man ska använda sig av laser för att behandla den lilla flickans stora födelsemärke. Eftersom flickan är så liten, endast sex veckor gammal och bara väger 3500 gram kommer man inte kunna söva henne under laserbehandlingen och heller inte ge henne något febernedsättande eller smärtstillande, som t.ex alvedon. Under den smärtsamma behandlingen kommer hennes armar och ben därför bindas fast och hennes lilla mun tejpas över, hon kan ju inte sövas....ingen kan heller lova att hon överlever behandlingen.

I fredags morse skulle laserbehandlingen äga rum och jag vet inte hur det gått för den lilla flickan. Hennes mormor skulle höra av sig till min svärmor i helgen men det gjorde hon inte och självklart är vi alla mycket oroliga. Jag gråter bara jag tänker på vad den lilla flickan och hennes mamma går igenom, det får bara inte bli så här!

Nu ska jag torka mina tårar och krama min lilla Hugo så hårt jag vågar, det är inte alla barn och mammor som har det så bra som vi.

Det är ingen vanlig dag...

...för det är makens födelsedag! Han är världens bäste man och dito pappa och det bästa är att han faktiskt är min, det har jag papper på (vigselbevis:o).

"You're the reason I believe in love
And you're the answer to my prayers from up above
All we need is just the two of us
My dreams came true because of you"

Magnolia, liljekonvalj och azalea

Igår gick jag och Hugo vår vanliga runda med vagnen och nu är det så grönt och vackert i Skåneland att det nästan bedövar ens sinnen. Jag såg flera magnoliaträd som blommade och även liljekonvalj i en trädgård. När vi får ett eget hus med trädgård tänker jag plantera ett magnoliaträd, de är så vackra! Till vår bostadsrätt har vi en liten tomt och på framsidan blommar vår röda azalea, innan vi flyttade in hade jag bara ägt azaleor i krukväxtformat, nu har jag en mycket större:o)

Idag har jag och Hugo varit på BVC för den månatliga tillväxtkontrollen. Hugo vägde in på exakt 8 kg och längden var 68 cm. Idag fick Hugo dessutom sin andra vaccinationsspruta- knappt ett pip kom från honom när han blev stucken i låret, han var superduktig!

Ikväll ska vi titta på ännu ett hus, får se hur det går.

Sömnigt

Oscar i barnvagn...


...och Hugo i spjälsäng (hos mormor).


Mina småkillar är så söta när de sover! Det är förresten den store killen också men honom får ni inte se bild på:o)

Dubbel lycka!

Nyss ringde min gravida vän M. Igår var hon och hennes sambo på ultraljud och då fick de beskedet att de ska få tvillingar! Helt fantastiskt! M inser förstås att det kommer bli jobbigt men om det är någon som kommer fixa det så är det hon. I oktober beräknas de födas men antagligen kommer de redan i september, det är få som går hela tiden ut när de väntar dubbelt. M fick förresten också veta att det är tvåäggstvillingar som hon bär på men könen är än så länge en hemlighet, hon kommer få veta vad det blir vid en undersökning längre fram.

Ännu en helg att lägga till det förgångna

Det sägs att tiden går fort när man har roligt så det måste betyda att jag haft väldigt skoj denna helgen eftersom den redan är slut:o) Igår var det städdag i bostadsrättföreningen och tala om att vi hade tur med vädret. Eller jag kanske inte ska säga vi eftersom jag personligen inte var med. Nej, jag gick hemma med Hugo medan maken snällt fick hjälpa till att röja i några buskage. Strax före kl 13 var han hemma så vi fick mycket eftermiddag för oss själva.Vi passade på att röja lite på den egna lilla tomten och Hugo somnade så sött i sin vagn, tänk att han alltid sover som bäst utomhus. När han vaknade fick han mat och sedan gick vi på promenad i den varma seneftermiddagen.

Idag har det varit ännu lugnare, jag gick upp vid 5-tiden med Hugo och när han somnade till vid 7-tiden la jag mig igen och när Hugo sedan vaknade en timme senare gick maken upp med honom. Jag sov till klockan var 10, nytt rekord som mamma! Under eftermiddagen gick jag igenom de kartonger med barnkläder som jag gömt under min säng och hjälp vad mycket jag har köpt! Hm, tur att jag har hejdat mig men jag måste nog bege mig till IKEA och införskaffa ett par kartonger till om allt ska få plats:o)

Vilket land kommer du ifrån?

Kom precis in efter att ha gått den dagliga rundan med barnvagnen, idag var det t-shirtväder! När jag nästan var hemma stötte jag på sex barn och en flicka frågade om hon fick titta på bebisen. Det gick såklart bra men bara om de var tysta:o) Flickan frågade om bebisen var nyfödd så jag förklarade att det kan man nog inte påstå eftersom han är fem månader.
-Men hur många år är han? undrade hon då. Ett år?
-Nej, han är fem månader, försökte jag förklara.
-Är han noll år?
-Jo, det kan man ju säga, höll jag med om.
Jag frågade flickan hur gammal hon var och hon var åtta år. De andra barnen berättade hur gamla de var och åldrarna låg mellan tre och åtta, fyra flickor och två pojkar. Flickan förklarade att pojken och flickan som var tre år var kära i varandra. Jag frågade om hon var kär i någon och det var hon. I vem undrade jag då och fick svaret: I en pojke! Hon frågade om jag var kär i någon och det sa jag att jag var och hon vill veta i vem. I min man, svarade jag:o)Hon frågade vad han hette och vad jag hette och sedan kom den raraste frågan: Vilket land kommer du ifrån? Oj, hann jag tänka, jag ser utländsk ut och när jag svarade att jag kommer från Sverige såg flickan nästan lite besviken ut.
Av barnens utseenden förstod jag att de var från någon del av f.d Jugoslavien och visst, Kosovo kom de ifrån berättade de. Jag frågade efter deras namn med påföljden att jag blev utsatt för ett uttalstest. Alla barnen ville höra mig säga deras namn och de trodde säkert att jag skulle misslyckas med det men det gjorde jag inte. De såg riktigt glada ut över att jag kunde uttala deras namn, några var lite knepiga får erkännas:o)

En röd ros för Bobby

Det är något så fasansfullt att läsa om hur 10-åriga Bobby torterades till döds av sin mamma och styvpappa. Hur i h-vete kan man behandla ett barn på det sättet? När någon gör sig skyldig till ett sådant fruktansvärt brott har man i mina ögon förlorat rätten att kalla sig människa. Monster passar bättre, det kan förresten den där Hagamannen också kalla sig hädanefter.
MAN BEHANDLAR INTE BARN OCH KVINNOR SÅ!

På expressens webbplats kan man via sms skänka en röd ros till Bobbys begravning och även pengar till BRIS. Det tänker jag göra och jag uppmanar de som känner sig ha råd att göra detsamma.

Hurra!

"When I think back
On all the crap I learned in high school
It’s a wonder I can think at all
And though my lack of education
Hasn’t hurt me none
I can read the writing on the wall"

Tänk att så lite kan göra en bebismamma så glad! Idag åt Hugo för första gången puré för att han själv ville....innan har jag fått pilla i honom lite utan någon större respons men idag ville han bara ha mer:o) Han gapade stort och grep efter skeden för att hjälpa till. Jag blev så glad att jag fick tårar i ögonen, tramsmamma och stolt! Får se hur det går i morgon men det spelar egentligen ingen roll, idag åt Hugo och det var härligt att se:o)

Igår var vi på villavisning men det var en del saker med huset som vi störde oss på så vi kommer inte vara med i någon budgivning. Däremot ska vi titta på ett annat hus i morgon, får se vad vi tycker om det. På pappret är det i alla fall för dyrt men man kan ju alltid pruta:o)

Förresten, vilket underbart väder vi har idag i Skåneland. + 18 och perfekt väder att hänga ut tvätt i. Ljumma härliga vindar! Firade att sommaren snart är här genom att köpa ett urtufft set med shorts och linne till Hugo på H&M. Jo, han får faktiskt en del ickebegagnade plagg också:o)

Kommer knappt ihåg

"Time it was and what a time it was it was,
A time of innocence a time of confidences.
Long ago it must be, I have a photograph
Preserve your memories, they’re all that’s left you"

I söndags eftermiddag kom min vän M och hennes sambo S på besök. De hade shoppat på Väla och tittade inom oss på en fika, mycket trevligt av dem! M är så fin med sin lilla mage, fem månader har hon kvar innan hon också blir medlem i mammaklubben och än så länge har hon fått må bra, jag hoppas det fortsätter så. Det blev förstås mycket prat om graviditet och även lite om förlossning. Det är ju nyligen som jag och maken väntade barn och gick igenom allt som M och S nu gör men det känns så avlägset, jag kommer knappt ihåg hur det var att vara gravid och ha en STOR mage. Jag minns att jag tyckte om det och jag uppmanar M varje gång jag pratar med henne på telefon eller träffar henne att njuta av tiden som gravid. Den går så fort och man vet aldrig om man får förmånen att uppleva det igen.


Min mage 11 dagar innan Hugo föddes!